Aftonbladet – 24 november 1847, sida 3

bättre stånd, i motsatts till er drägt, och den här aflägsna trakten, öfvertygar mig, att er vandring på gatorna den här tiden på dygnet döljer någon djup hemlighet... Men ni önskar vara okänd, låt oss då inte mera tala derom! Befall min nådiga, hur skola vi göra? Genevieve: Blir ni ond? Maurice: Nej långt derifrån... För öfrigt ... hvad skulle det Väl röra er? Genevieve: Ni bedrar er, min herre, det skulle ganska mycket röra mig... ty jag har äfven en annan nåd att utbe mig af er. Maurice: Hvad då? Genevieve: Ett uppriktigt, hjertligt afsked, ett farväl, sådant man säger åt en vän. Maurice: Ni gör mig alltför mycken heder, medborgarinna ... Det vore väl en högst egen vän, som inte visste sin väninnas namn, och för hvilken hon dolde sitt hemvist... troligtvis af fruktan att nödgas se honom åter... Om jag för öfrigt skulle ha kommit någon liten hemlighet på spåren, så misstyck inte... jag gjorde ingenting, för att utforska den... Adjö, medborgarinna! Genevieve: Adjö, min ädle beskyddare! Maurice: Ni löper således ingen vidare fara? Genevieve: Nej, inte minsta fara. Maurice: Välan... Adjö! (Ärnar gå ut). Genevieve: Min herre!... (Maurice kommer tillbaka) Ah, så ämnade jag likväl inte skiljas vid er... Räck mig er hand, min herre!... Han räcker henne sin hand, den hon fattar och lemnar en ring qvar i den.) Maurice: Elvad gör ni, medborgarinna? Märkte