Aftonbladet – 24 november 1847, sida 1

FÖRSTA AKTEN. Gata. Det är natt. FÖRSTA SCENEN. GENEVIEVE. TVÅ KARLAR VID GATHÖRNET. JEAN. Genevieve (ämnar gå öfver teatern, men drager sig åt sidan, vid åsynen af de två karlarne): Ack min Gud! Förste karlen: Bara Jean väntar på oss. Andre karlen: Jo, nog gör han det; och der håller han med sin kärra. Förste karlen: Är det verkligen ban? Andre karlen: Ja, jag känner igen honom. (Ropar) Jean! Jean (inkommer): Här är jag, medborgare. Andre karlen: Har du allt i ordning? Jean: Ja; men säg, medborgare, hvad har då händt? Andre karlen: Jo, vi äro anklagade inför revolutions-tribunalet; vår sak är förlorad. Vi och våra vänner duka under för våldet. Jean: Ni och era vänner; hvilka då? Andre karlen: Girondistpartiets depuierade,! Brissot, Gensonnå, Vergniaud, Barbaroux, Roland, ! med ett ord alla. Jean: Men hittills äro ni ju blott anklagade! Andre karlen: Att vara anklagad eller dömd är ju i dessa tider ett och detsamma. Jean: Store Gud! Andre karlen: För öfrigt få vi åtminstone i godt sällskap gå döden till mötes. Jean: Ja, om ni verkligen skola dö; men jag ansvarar för att skaffa er utom tullen. Låt oss skynda, medborgare, låt oss skynda! Förste karlen: Gå då. ed Andre karlen: Min vän, min vän, Jåt oss dela samma öde! Kom med. i Förste karlen: Nej, jag kan inte... först måste jag träffa henne; hon skulle annars tro mig vara död och sjelf dö af förtviflan deröfver. Jean: Herre! här är intet ögonblick att för