Aftonbladet – 22 november 1847, sida 2

STLUdAII KULATIMVI ASIA AAA TARA VAL UUV ULULUQLIL IMLCLU 376,000 Rdr om året, så att inalles begge försvarsverken, det till lands och det till sjös, erhöllo omkring 5 millioner årligen, då de enligt 4823 års statsreglering blott erbållit 4,111,3350. Men oaktadt vid 4854 års riksdag Rikets Ständer åter gjorde föreställnipgar om behofvet af bushållning i försvarskostnaderna och nedsatte extra-anslagen till blott Rdr 450,000 förde följande 3 åren, sedan de förökat de ordinarie till inalles 4,634,680 Rdr årligen, så såg man Regeringen år 41840 yrka så betydliga anslag, att Rikets Ständer, hvilka vid den riksdagen af konungen begärde stora och vigtiga reformer i den inre förvaltningen och hushållningen, samt trodde sig vinna Regeringen för den framförallt vigtiga representations-frågan, genom att gå den till mötes i försvarsverkets angelägenheter, anslogo icke mindre än 35,438,000 Rdr till de ständiga utgifterna for detsamma och dessutom 4,230,000, fördelta på 3 år, eller tillsammans för de närmaste åren nära 5,850,000 Rdr årligen. Men oansedt dessa betydliga förökningar och extra-anslag, eller, såsom de numera kallades,anslag för en gångnr, hafva dock försvarsverken icke blifvit bättre försedda med sina behof och ställde på hushållsam fot; än att äfven vid den första riksdagen under den nuvarande regimen (4844) Rikets Ständer på Regeringens propositioner måst anslå till de årliga behofven utöfver 5,532,000 Rdr, samt nära en balf million för en gång, att under dessa 3 sista åren utgå; således omkring 3,700,000 Rdr om året. Sålunda har den år 41823 framförda önskan icke kunnat förmå Regeringen, att, med försvarsverkens då egande tillgångar, anordna rikets försvar, under en tid af ostörd fred, och under förhållanden, då likväl hela Europas ställning i allmänhet och våra grannstaters isynnerhet varit sådan, att man bestämdt kunnat inse, att något anfall emot de förenade rikena icke kunde af någon makt, under denna tid, vågas. Det kan antagas, att sedan 1830 omkring 48 millioner Rdr Bko blifvit för försvarsverken utgifna utöfver de 70 millioner, som efter 4823 års stat hade bordt vara tillräckliga. Besinnas det nu, att i dessa summor alldeles icke ingår hvad sjelfva indelningsverket utgör till knekteoch båtsmanshållet, samt till befälet för indelta arme:n. så finner man lätt, huru ringa möda Regeringen gjort sig att ordna dessa riksangelägenheter till nationens båtnad; och då dertill kommer, att, enligt hvad dels blifvit officielt erkändt, dels är af sakkunnige militärer medgifvet, icke blott flottans materiel, rörande hvilken, såsom bekant är, Regeringen icke en gång visat sig hafva en bestämd plan, utan äfven landtarmeens och fästningarnes äro i ett otillfredsställande skick, så synes det vara hög tid att lemna de fromma önskningarnes område och med beslutsamhet uttala en förklaring, att reformernas tid för försvarsorganisationen är inne, och att Regeringen måste ordna dem så, att de nödiga förbättringarne åstadkommas medelst redan befintliga medel, eller till och med medelst ett något nedsatt kontant anslag. Regeringen hear flerfaldiga tillfällen att göra besparingar. Vår stående här är, i förhållande till folkmängd och tillgångar, större än grannrikenas och de flesta europeiske staters, hvilka likväl icke hafva en sådan nationel undervisningsanstalt för ungdomens vapenöfning, som den vi ega i beväringsinrättningen. Om man ock skulle tveka att rent af upplösa indelta armcen, så kan man dock, utan all våda för landets sjelfständighet, göra en indragning, så att t. ex. två rotar sammandrogos till en, samt åtminstone tre rusthåll till fvå.. Derigenom skulle icke endast omkring 7 till 800,000 Rdr årligen kunna erhållas, genom öfverenskommelser med de i roteringsoch rustnings-bördorne underlättade jordegarne, utan statsverket skulle genom minskning i det högre befälet, hvars dyrbara boställen då till en stor del kunde försäljas eller utarrenderas, kunna erbålla ganska be--ydliga inkomster, dels till en ändamålsenligare reglering af beväringsinrättningen, dels ock till förbättrande af krigsmaterielen så för armeen, som för flottan. Att den återstående hälften af indelta infanteriet, om den rätt organiserades och öfvades, i förening med det öfveroch underbefäl, som borde vara beräknadt för detsamma och beväringsmanskapet gemensamt, utgjorde en tillräcklig stam för nationalbeväpningen, då denna behöfde uppbådas, vore en säker följd af den större skicklighet och den goda anda, man kunde vänta sig af beväringsmanskapet, då statens tillgångar medgåfve att rätt ordna dess undervisning och öfning. Likaså skulle säkert två tredjedelar, ja troligen hälften, af indelta kavalleriet utgöra en tillräcklig stam för det antal kavalleri, som för vår inre krigsteater kunde erfordras — helst om mån genom en indragning ända till hälften satte sig i tillfälle att gifva den bibehållna hälften en fullkomlig skicklighet. Det kunde för ringa kostnad i kavalleridistrikten blifva möjligt att låta en del af beväringsynglingarne få öfning i ridning och hästens vård; och verkan deraf på nationens krigiska och ekonomiska förhållanden kunde ej blifva utan all nytta. Det kan icke nekas, att om å ena sidan det icke är välbetänkt att räkna på tjuguåriga ynglingar till ett krigs strapager (hvarföre ock nationens militäriska undervisning borde så anordnas, att en del deraf redan tidigt vunnes i de allmänna uppfostrings-anstalterna, samt fulländning förbehölles åt de för tillräcklig tid uppbådade beväringsklasserna, hvilkas egentliga tjenstgöringstur borde först börja vid: de år, då kroppens styrka är fullt utvecklad) .så är det å den andra lika illa att fästa den indelta -soldaten och ryttaren för all höns tid vid krigstjensten. Det finnes, öff nationens medel rätt användas och dess näringslif vinner den kraft, det anseende och den and?, som bör kunna