Aftonbladet – 22 november 1847, sida 1

pani skarpskyttar, som bevakade bron vid Sins, af en fiendtlig öfvermakt tvungne att vika, och drog sig, enligt förut erhållna order, tillbaka till den vid Reichenbaeh af zärichska pontonierer slagna bron. Vid intetdera tillfället omtalas hvarken några stupade eller sårade. Missöden af sistnämnda slag hade deremot träff.t separatförbundet vid andra tillfällen. Sålunda blefvo några man skjutna vid den täckta Siblbron emellan Zug och Horgen, urider försöken att afbränna bron, hvilka blott lyckades med bennes tak; och vid ett nytt framryckande af Urner:ropparne från S:t Gotthard, ända till Airolo på Tessinska området, nedskötos 2 officerare och 40 soldater, hvarjerate en officerare blef illa sårad och förd till Belliczona. En inom separatförbundet långt mera smärtsam förlust bar det lidit genom kapten Auf der Mauers död, för sina egna troppars vapen. Den landstormbataljon från Schwyz, som han kommenderade, fordrade med häftighet att få falla in i S:t Gallen, oc3 då denna mot hans order stridande begäran afslogs, men af manskapet förnyades under hotelser, drog han sin värja och förklarade sig skola genomborra den förste, sm tvärtemot hans befallning understode sig att rycka fram. Genast lossades ur ledet ett skott, som sträckte honom död till marken. Dessa små förposthändelser utgöra siledes allt, hvad som hittill: i tidningarne förekommer om det schweiziska kriget. Deremot berättas från Österrike en annan omständighet, hvilken, om den måhända icke har någon vigt i krigiskt hänseende, åtminstone icke saknar sin märkvärdighet såsom politisk företeelse. Det uppgilves nemligen ,ur tillförlitlig källa, att furst Sehwarzenberg, densamme som i Spanien stridt för Don Carlos, har afrest inkognito till Schweiz. för att erbjuda sin tjenst åt separatförbundet, och att om hans inkognito icke skulle förhjelpa honom in öfver gränsen, så var han försedd med diplomatiska förklaringshandlingar (xAusweisschriften) för att tilltvinga sig inträde. ITALIEN. Den så ofta ryktesvis omtalade Italienska Tullföreningen är nu förvandlad till verklighet, till en början mellan tre italienska stater. I Piemonts officiella blad för den 8 dennes läses en den 3 daterad deklaration från Påfven, konungen af Sardinien och storhertigen af Toscana; den är af följande innehåll: H. H. Pius IX, H. M. Konungen af Sardinien, H. K. H. Storhertigen af To:can2, Hertig af Lucca, ständigt lifvade af önskan: att genom inbördes förening bidraga till förökande af Italiens värdighet och välfärd, — öfvertygade att den sanna och väsandtliga grunden för en italiensk enhet består i sammansmältningen af folkens materiella intressen, — förvissade att denna enhet skall blifva dei verksammaste medlet att med tiden föröka och utvidga näringarne och len materiella handeln, — och styrkte i dessa åsiger genom hopp om biträde af Italiens öfriga suveräner, — hafva beslutit att mellan sina besittingar bilda en tullförening (Lega Doganale). Till detta ändamål förklara undertecknade, i craft af den, åt hvar och en af dem, af deras uveräner meddelade fullmakt, följande: Art. I. En tullförening är öfverenskommen emellan (yrkostaten, Sardinien, Toscana och Lucca!; ärskilda, af de höga kontrahenterna tillförordade kommitterade skola utnämnas att författal Nn gemensam tullt:xa, och bestämma en billig ördelningsgrund för den gemensamma tulluppvVörden; Art. II. Vid första uppsättningen af len i föregående artikel omnämda taxa, så väl om vid de revisioner, som komma att företasas på framdeles utsatta tider, skall förfaras efter de grundsatser af den vidsträcktaste hanlelsfribet, som äro med för handen varandel ntressen förenliga; Art. III: Tid och ert för pfvannämnde kommitterades sammanträde kom-l: na att utsättas, så snart H. M. Konungens af egge Sicilierna, och H. K. H. Hertigens af Modena definitiva afsigter rörande inträdandet Tullföreningen blifva kända. Corboli-Bussi. E. di San Marzano. G. Martini.