Aftonbladet – 20 november 1847, sida 3

IVA MIR SRV ET MARE eller Hertig till Danviken. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Från åtskilliga handlande här i staden hafva under loppet af derna månad skett några djerfva tillgrepp af handelsartiklar till sammanlagdt betydligt värde, hvilka nu till stor del återfunnits hos en minuthandlare vid namn Carl Wilhelm Lundberg, som på en annans rättigheter drifvit rörelse i huset MM 75 vid Vesterlånggatan. Poliskammaren hade fått emottaga uppgifter om den ena stölden efter den andra; så hade från viktualiebandlaren Wanselin stulits 5 halftunnor strömming, som varit upplagda i Stadsgårdshamnen; från grossKandlaren Cleve hade också ett parti strömming blifvit stulet; ett fat, innehållande omkring 28 kannor linolja, som legat utanföre kryddkramhendlaren Kahns bod vid Trivialsgränd, hade stulits från egeren, hr K.; från kryddkramhandlaren Möller, som har sin bod i J4 74 vid Vesterlånggatan, var en qvartpipa svensk romm stulen; från grosshandlaren Sommelius ett ankare rofolja; från handelsbolaget Bibau Wong 1!, tunna soda och ett fat blyhvitt. Man hade ingen aning om hvart det stulna tagit vägen, och den djerfva rörelsen skulle måhända ännu länge hafva blifvit fortsatt, om icke en lycklig händelse kommit polisens efterspaningar till hjelp. Denna händelse bestod deruti, att en öfveruppsyningsman vid inrikes tullbevakningen, J. U. Sjöberg, i onsdags afton på nya körbron vid Blå slussen mötte tre manspersoner, som hade ett par halftunnor strömming att bära. Då han frågade dem om deras åtkomst till varan, hade tvenne af karlarne tagit flykten, men den tretje, en f. d. stadssoldat vid namn Petier Svensson, blef af Sjöberg fasttagen och aflemnad på stadens polisvaktkontor. Dagen derpå ertappade och fasttogo polisuppsyningsmännen Hällström och Julin på en krog i Kolmätargränden två manspersoner, Carl Fredrik Lundström och August Kleberg, emot hvilka en onämnd person hade angifvit, att de skrutit af att hafva undkommit någon, som den föregående aftonen velat fasttaga dem. Huruvida nu någon af dessa tre, Svensson, Lundström och Kleberg, gifvit vederbörande någon ledning, eller polisbetjenternas instinkt visat dem vägen, kan man icke så noga veta; allt nog, att tvenne polisuppsyningsmän, Lambert och Moxen, i förrgår inställde sig i handlanden Lundbergs bod och frågade honom om han icke hade tillhandlat sig varor af misstänkta personer, samt då han härtill nekade, anställde en visitation, hvarvid påträffades flera tunnor salt strömming, som på kärlen, i hvilka den förvarades, blef igenkänd såsom tillhörig hrr Cleve och Wanselin, den halfannan tunna soda och ett fat blyhvitt, som hrr Bibau Wong mistat, br Sommelii ankare rofolja, hr Möllers rom och hr Kabhns linolja. Lundbergs bodbetjent, en f. d. tullvaktmästare vid namn Lindqvist, uppgaf då, att han, Lindqvist, köpt de ifrågavarande varorna af okända personer. Så väl Lundberg som Lindqvist blefvo tagna i förvar. Vid polisundersökningen har Lundberg förnekat att han haft någon befattning med inköpen af berörda varor, utan skulle det varit handelsbetjenten Lindqvist ensam som tillhandlat sig dem, och det oaktadt Lundberg yttrat farhågor för följderna af denna köpenskap. Lindqvist har erkänt riktigheten af sin principals uppgifter. Derjemte har han förmält, att han tillhandlat sig alla de meromnämda varorna af samma personer, de trenne tilltalade Svensson, Kleberg och Lundström. Priset hade, enligt Lindqvists omåöme, icke varit så lågt tilltaget, att det kunde ingifva misstankar: för sodan hade han betalt ett par riksdaler mer än den var värd; blyhvittspartiet var det enda han köpt till alltför obetydligt pris, men det hade kommit sig deraf, att han trott fatet innehålla icke blyhvitt, men krita. Strömmingen, som Lindqvist tillhandlat sig, måtte han hafva ansett för nors eller något annat sämre fiskslag, enär han för densamma ej betalt mer än 2 rdr fjerdingen. Kleberg och Lundström hafva ännu icke gjort något erkännande af sin brottslighet; Svensson har blott medgilvit sin delaktighet i-tillgreppet af en halftunna strömming, vid hvars boftförande han, såsom ofvan är nämndt, blef ertappad. Tillgreppet från kryddkramhandlaren Möller hade verkställts nästan under hans egna ögon: romfatet låg utanför hans bod vid Vesterlånggatan, och tjufvarne hade ej haft ånnat besvär dermed, än att rulla det tvärt öfver gatan, der Lundberg hade sin bod; och detta hade skett kl. !, 6 på eftermiddagen, utan att någon märkte tilltaget. I dag inställdes uti polisen en f. d. tunnbindarlärling vid namn Lars Erik Eriksson, somi förliden afton blifvit på misstankar fasttagen af polisuppsyningsmannen Lambert. Karlen hade ertappats på Köpmantorget med en strömmingstunna, för hvilken han icke kunde göra nöjaktig redo. Han erkände vid polisförhöret, att han tillgripit fjerdingen vid Skeppsbron, och att han ämnat afyttra den till kryddkrämaren vid Vesterlånggatan, hvilken, efter hvad man sagt honom, skulle köpa allt hvad han kunde öfverkomma. Öfverståthållareembetet har låtit häkta Lundberg och Lindqvist likasom de öfriga i målet tilltalade. pr Te nn nn TT