Aftonbladet – 19 november 1847, sida 1

DEN SVARTE DOKTORN. DRAM I SJU AKTER AF ANICET BOURGEOIS. SJUNDE AKTEN. (En göthisk sal i Keradeucs gamla slott i Bretagne, med en hög och vid spisel i fonden. Til venster om eldstaden ett högt fönster, som Öppnas åt en balkong. Till höger om densamma ett galleri, som sträcker sig ända till teaterns fond; detta galleri får dagen genom målade fönster. Vid andra kulissen sidodörrar, inom hvilka på hvardera sidan hänga porträtter af herr och fru de la Reynerie, den sednares till höger. Till venster ett litet rundt bord med skriftyg, bredvid hvilket en ländstol. Till höger en hvilsäng och en taburett vid eldstaden i fonden.) a FÖRSTA SCENEN. BRIQUET VID FÖNSTRET, SAINTE LUCE STÅR VID ELDSTADEN, AURELIA OCH PAULINE SITTA OCH VÄRMA SIG. Sainte Luce (till Briquet): Ser du ej något ovanligt eller misstänkt ikring slottet? Briquet: Nej, herre, ingenting annat än snö och isbark. (Man ser hur det snöar.) Om ni tillåter, drar jag igen det här fönstret. (Han tillsluter det.) Ett ruskigt land det bär Bretagne, och hur förskräckligt är icke året 1793! Sainte Luce (till Briquet): Skynda dig att säga åt och föra hit fiskaren, som lofvat mig att få hyra dess fartyg för resan till Noirmoutier — en gång på hafvet skall han, med eller mot sin vilja, öfverföra oss ända fram till engelska kusten, det är blott der, som Pauline och min syster kunna vara i säkerhet — låt det gå raskt. Briquet: Jag skyndar, herre, jag skyndar, (Han går ut genom dörren till venster vid andra kulissen.) ANDRA SCENEN. SAINTE LUCE, AURELIA, PAULINE. Aurelia (stiger upp och närmar sig brodren): Hvarföre skola vi öfvergifva detta hem, som genom våra arrendatorers tillgifvenhet allt hittills varit oss en säker tilllygtsort? Sainte Luce: Er mans namn, så vördadt här i landet, och er outtömliga välgörenhet äro 2) mer något pilitligt skydd för er en gång. Man skall ej förlåta er att ni lemnat en fristad åt ett offer, som undkommit Carriers spårhundar: Fångvaktaren, som denna morgon bilragit till vår kusins flykt, skall möjligtvis af ruktan bekänna allt. (Lägre) Oaktadt de föriktighetsmått jag vidtagit, voro vi förföljda på vår färd till Nantes. ) Se Aftonbl. 4 23—27.