Aftonbladet – 18 november 1847, sida 3

ropar sig på såsom sin förtjenst. Af de 15 (månne ej 14?) betyg, der ene af dem i studentexamen erhöll, har denwe verkligen skicklige yngling att tacka skolan för 3 (i latin, grekiska och teologi), i de andra ämnena hade han måst anlita lärare utom skolan, ehuru han fyra (märk 4) år bivistat rektorsklassen (för sin ungdoms skull)) blef han ett år qvarhållen; äfven detta kan bevisa, med hvilket sjelfsvåld, man uppför sig mot, och med hvilket godtyeke man behandlar skolans. ungdom. På samma sätt förhåller det sig med tvenne af de öfriga ynglingarne; den fjerde af dem, begåfvad med ljusare hufvud än alla sina kamrater, hade endast uti ett ämne åtnjutit privat undervisning, och erhöll i examen blott nio (9) betyg. Det är ock till märkandes, att de tre förre i examen fingo dels de betyg, de fått från skolan, förhöjda i de ämnen, de åtnjutit privat undervisning, dels nedsatta i de ämnen, de i skolan ensamt åtnjutit undervisning; den sistnämde deremot sina nedsatta, deribland i grekiska, i nvilket ämne den i sanscrit hemmastadde, hr U—m undervisar, författare till den i Postoch Inrikes Tidningar N:is 2—4 införda märkvärdiga artikeln till skolsns försvar. Af hvad nu anfördt blifvit, hvilket också k:n med officiella dokumenter styrkas, finner mean, att skolan ej med stort skäl kan tillräkna sig någon synnerlig förtjenst derutaf, att dessa fyra iärjungar, af naturen begifvade med utmärkta, ej i skolan synnerligen uppöfvade anlag, lyckas genomgå sin studentexamen; det är ock en gammal plägsed, att ynglingarne efter lyckad examen i ett gladt !ag hembära sina lärare en tacksamhetsskå!, men det var ej deras fel, att de deita år måste uppstämma ett Pereaty för de flesia af dem. Hvad sedan z2nbelangar de fem differerade, få vi upplysningsvis nämna, det dessa ej hade varit i tillfälle att begagna en så vidsträckt privat undervisning, och dessutom ej äro begåfvsde med alldeles så utmärkta naturgåfvor, som de förra; men aldrig kan det vara det gamla skolsystemets uppgift, att dimittera från sig snillen, men deremot undertrycka och försvåra de mindre begåfvades sträfvanden? — Sådan har dovcx nu händelsen varit! — Ty ej, såsom katedralskolan vill lå:a påskina, voro dessa ynglingar altdeles oskickliga att genomgå sin examen. De hade nemligen, medelst allvarliga ansträngningar och nattvak, sökt ersätta det försprång, deras bättre lottade kamrater, genom främmande bi:räde, fått före dem; men, tyvärr! deras bemödande måste stranda mot de bålverk, mot dem sattes af lärarena sjelfva, hvilka handlade efter impulsen från ett mörkt båll,. Upsala katedralskola är nemligen ämnad att faktiskt bevisa, det äfven elementarskolor, efter gamla systemet ordnade, kunna dimiltera från sig ynglingar med fullt så lysande och jemna betyg, som den nya elementarskolan. För vinnandet af detta ändamål tveka ej deröre vederbörande att göra sig skyldiga till just samma ensidighet, som det gamla systemets försvarare så envist vilja påbörda det nya, den nemligen, att, med uppoffrande af de mindre talangfulla, endast uppdraga de snillrika, för att med dem kunna pråla. Att detta är öfverensstämmande med verkliga förhållandet, bevisar bland annat dessa uttryck, som skolans prorektor tidt och ofta tillåter sig att fälla till den, som ej kan uppfylla hans ofta neg fanatiska anspråk: Mitt beskedliga barn! de anspråk, skolan af dig fordrar, måste till punkt och pricka uppfyllas, i annat fall nödgas du lemna läroverket, skolans uppgift fordrar det ovilkorligen,!!! Påbud har derföre nu utgått från lärarena, det ej nigon yngling driste sig begära dimission till akademien vid den vanliga tiden i Juni månad, utsn skall han dröja med sin ex:men vill Oktcber eller December månad, och den, som ej vill underkasta s:g denna olagliga befallning, bör vara förvissad derom att ej få afgångsbetyg ). Meningen härmed är tydligen den, att lärjungarne under denna öfverloppstid skola ega tillfälle att under privat ledning förskaffa sig högre betyg till examen, och på så sätt göra skolan heder. När nu likväl dessa nio (9) omnämda ynglingar ej ville underkasta sig denna befallning, utan frimodigt yrkade på rättvisa, funno lärarena sig dock tvungne att lyssna till deras fordran, och då fyra af dem ansågos kunna, med sina från andra håll förskaffade kunskaper, med keder kantänka för skolan, taga sin examen, dimitterades de. Trenne andra (dessa hade äfven måst i vissa ämnen först anlita lärare utom skol:n) ansågos ä:ven skickliga nog att upp räda till skolans heder, och hade derföre fått löfte om fulltaliga afgångsbetyg, då de helt snöpligt differeras i de studentexamen föregående skrifprofven; de hade tyvärr ej ansett sig behöfva anlita andras biträde i des:a ämnen, då de i tolf (42) år bivistat lärostunderna i skolan. De tvenne öfriga utsågos till syndabockar, på hvilka ett exempel skulle statueras, utvisande huru förderfligt och omöjligt det är, alt mot lärares råd vilja tvinga sig igenom, samt af deras missöde pbehöflig varning hemtas för dem, som ini jligen en annan gång skulle känna sig hågsde att beträda samma väg,. Det beslöts nu alltså, att dessa tvenne, till skolsystemets fromma uppoffrade ynglingar, som dessutom af förutnämda orsaker ej voro, enligt vederbörandes nya åsigter, så skickliga som de andra, skulle nekas afgångsbetyg, för att tvingas till uppskjutande af sin examen, på det de ej med sina få betyg måtte nedsätta värdet af de facta, hvarmed vederbörande skulle nedslå sina motståndares påståenden. Skulle dock mot förmodan ynglingarne våga, litande på sina kunskaper, uppgå i examen utan afgångsbetyg, kunde man nog finna utvägar, hvarigenom deras försök skulle få en rättvis och välförtjent utgång; men kunde till uttormara vwiccn nafråda dom från hvaria Aha.