Aftonbladet – 18 november 1847, sida 2

Se — — — — — stackars barn. (Lyssnar åter.) Ingenting, — intet. — (Faller nedslagen tillbaka.) Andr skall! icke återkomma. (En sten faller igenom öpp-t ningen; vid denna sten är ett papper fästadt.) s Hvad är detta? (Han tar upp stenen och lossar papperet.) Ett bref från honoza derifrån —I. ja O! tack Andre! tack min Gud! (Han öpp-1J nar darrande brefvet. I detsamma nedstiger! fångvaktaren utför trappan, i den öfre afdel-! ningen till venster; han bär ett bröd och en l kruka, upplyfter stenhällen och försvinner ge-!! nom öppningen, som döljes af denna häll.) Fabian (läser vid lampan, under det fångvaktaren stiger ned i det inre): Min dyre välgörare, jag vet icke om jag skall kunna komma fram till er. Hela Paris är under vapen, och man skjuter på hvem som helst, som nalkas Bastiljens grafvar, men ni skall bekomma detta bref, skulle de än döda mig! Gode Andre! (Fortsätter): Jag har gjort, hvad ni uppdragit mig; jag har gått till hotel de la Reynerie. Gatan var uppfylld af en mängd menniskor i sorgdrägt, porten var klädd med svart (med en orolig darrning på rösten) en prest bad vid en likkista, täckt med vapenbroderad sammet. Jag frågade hvem som dött i huset, och man svarade mig — (Dörren öppnas häftigt och fångvaktaren synes. Fabian har blott tid att gömma sitt bref.) FEMTE SCENEN. FABIAN, FÅNGVAKTAREN: ) Fångvaktaren (ställer ifrån sig krukan och brödet på stenbänken): Se der! Fabian: Tack. Fångvaktaren (strängt): I går, under det en arbetare Var sysselsatt i detta galleri (Han pekar åt öppningen) har ni närmater denna öFPning: skiltvakten har märkt skenet af er lampa, hvarmed ni gifvit ett slags tecken: (Fattar lampan) det skall icke hända mer! — Fabian (förskräckt): Hvsd ämnar ni göra? Fångvaktaren: Föra med mig bort den här lampan; det är guvernörens befallning. Fabian (faller på knä): O! nej! icke nu! o! På dl af barmhertighet! — od TOR