Aftonbladet – 18 november 1847, sida 2

ch några af folkm:ssan med flere soldater nedusa brådstörtadt utför trappan. Flera äro föredda med facklor; rop af: Seger, seger!) Sainte Luce (vänder sig vid bullret emot sin sammardörr och lyssnir): De nalkas oss! (Dörren krossas af yxhugg och bösskolfvar. Mera rusa in i Sainte Lucss kammare, en sollat i spetsen.) ÅTTONDE SCENEN. DE FÖRRE, FOLKET. Sainte Luce: Hvad ser j2g? Alla: Frihet! Frihei! Saintz Luce: Och när blef det brukligt att på detta sätt komma in i bastiljen? Den franska soldaten: Det finns ej mer någon bastiljl I dag är den intagen, i morgon förvendlad till grus; medborgare, ni är fri. Sainte Luce (örvånad): A.nl! prat! Briquet ((frigt): Fri — ech jag också: Du är derföre, som folket har slagits. — Lefve folket! Soldaten: Medborgare, ni kan gå Frihet! frihet! Alla: Frihet! frshet! (De gå ut ifrån chevaliern cch stanna i den venstra afdelningen.) Sainte Luce: Ja, visserligen skall jag gå, men ej så här utstyrd. Briqaet! fort min rock och min hait. (Han tar af sig morgonrocken.) Briquet (har gått in i nästa rum, och åter kommer med chevalierns drägt; han kläder sig) Se här, herre. (Briquet biträder honom.) Andre (bar inkommit, han blandar sig iho: pen och ser sig omkring): Ja, det är säkert det här tornet. Soldaten (till Andre): Hvem söker du? Andre: En stackars fånge. Soldaten: Det finans ej mer någon fånge här och ingen mer härinunder. Atervändom, åter vändom. Alla: Atervändom. A4ndre: Nej, låt oss vänta; jag är viss on att j:g inte bedrar mig; jag är säker att unde våra fötter suckar en olycklig man, för hvilke) jag nyss löpte fara att förlora mitt Lif. ISoldaten: Du ser ju sjelf intet annåt än jord