mer puler på den här sidan! (fortsätter) Vi ett förslag, som lät ganska illa, steg jag upE tilltalade dem, och förklarade dem rent ut, at i mina ögon var adeln allt, clereciet något oci tredje ståndet intet! — Du friserar mig för skräckligt illa i dag! Briquet (leende): Nå, nål här i fängelset ä det väl inte så noga? Sainte Luce: Tvisten blir het och jag erbju der en af dem att uppgöra affiren på värja Man är ense derom. Jag kallsr mig chevaliei de Sante Luce, min herrel Och jag, min herre, keter Barnave! Jag känner icke detta namn Derpå kastade andra sig emellan och skiljde oss åt. Men samma afton hade ryktet om denna händelse kommit till hofvet. — Godt, sade jag för mig sjel, man skall arrestera den der Barnavel — tvärtom: det var jag som blef arresterad! — Briquet (har slutat): Jag begriper det der, hr chevalier, jag förstår det. Men j:g, jag har alirig utmanat Barnave — må man fråga honom lerom, Barnave — (Han lägger tillbaka allt hvad van begagnat för friseringen på toilettbordet.) Sainte Luce: Nåå! hvad beklagar du dig öfver? — Sängen är angenäm — bordet är väl örsedt — vinet är ypperligt — och fängelseuften retar aptiten utaf fan! — Ring efier min niddag! . Briquet (lutar sig emot chevaliern och tar mot den lilla spegelv): Men ni, herr chevalier, i har icke lemnat ert bjerta utanför Bastiljens vortar! — som jag — ty jag har kanske icke alt om för er, att jag ämnade gifta mig för örsta gången — den dag då man arresterade er — Sainte Luce (leende): Åh jo, du har sagt mig et. — Det var roligt nog. — Briquet: Just den dagen hade jag stämt möte ned Reinette, min trolofvade, vid Cours la Reine, id tredje trädet :på venster hand. ,— Och nu r det två månader och sex dagar, som Reinette jäntar mig — vid tredje trädet på vensterband — Jag fruktar Reinette blir otålig! Sainte Luce (skrattar): Lugna dig. — Det går nånga frånska soldater förbi Cåurs la Reine — Reinette tröstar sig! — . ; Briquet (förbittrad): Ah, fy! Herr chevalicer, äg mig inte sådana der saker! Jag vore karl tt tända eld på Bastiljen! i