Aftonbladet – 18 november 1847, sida 1

omkring) Våningen är annars ej så illa förde lad — här, salongen — der hr chevalierns säng kammare — möblerna äro prydliga och grann: — Med ett ord, det är ett verkligen ståwlig fingelse — men ändå ett fängelse — (Man höl generalmarsch slås) Hvad! det slås generalmarsch — det är första gången sen jag kom hit — Skulle kungen vilja besöka oss — kanske befria oss? (Generalrsarschen afligsnsr sig småiningom. Man hör ifrån den angränsande kammaren Sainte Luces röst.) Sainte Luce (innanför): Briquet! Briquet: Ahl! så har då min herre kommit upp — ty han sofver, han! — han äter — han sjunger — han är glad som en fågel — (suckande) i bur! ANDRA SCENEN. SAINTE LUCE. BRIQUET. Sainte Luee (i morgonrock): Briquet! — Nå, ymmel! hvarför hör du icke? Briquet (beställsamt): Här är jag. Herr chevaliern befaller sin vagn? Sainte Luce: Huru? Briquet: Ack! jag glömmer alltid att vi sucka fängelse! Sainte Luce (ieende): Du miste likväl vänja lig dervid, min stackars Briquet. (sätter sg den länstol, som Briquet ställt midt i rummet.) jesål gör nu min toilett. Briquet (går tll toilettbordet och tar allt bvad an behöfver för att frisera sin herre): Men, ir chevalier, ämnar ni då icke söka befria 0ss härifrån? Sainte Luce (med en liten spegel i handen): jag, begära nåd? — aldrig! — Jag har handlat om en konungen tillgifven tjenare — konungen var straffat mig — så mycket sämre för honom! Briquet (afsides, under samma sysselsättning): för honcm och för mig! — (högt) Förlåt, hr! shevalier — men det påstås att ni har gjort — Sainte Luce (ond): Min pligt, för fan! (munert) Jag frukosterade på caf de Foy. Vid ett bord, midtemot mig, sutio tre borgare, hvilka uktade af tredje ståndet en hel mil. (Till Briquet) Men akta då! — (återtar) De voro verkligen nedlemmar af den — nya församling, som mivistern Necker haft den lyckliga ideen att samnankalla; deputerade af ständerna, hvilka praade om allmänna angelägenheter — (ser sig i n liten spegel, som han håller i handen) Litet