Aftonbladet – 17 november 1847, sida 1

väl, herr Fabian — glöm aldrig Andre. Or några månader ärnar jag återfinna min bror : vår födelsebygd Bretagne. Fabian: I Bretagne? Andre: Ja — och Om ni någonsin komme: dit, skall den högsta platsen vid vår hör stå er öppen, Lksom ni nu har den första i vårt bjerta — Farväl, berr Fabian! — (Andrå trycker Fabians hand och går.) TREDJE SCENEN. Fabian, ensam. (Han sitter sig till venst.I och slutar att läsa ett bref, som han bhbiller i handen.) — Ja, min ädle Fabian! Ett nytt lif har börjat för mig hos Roger, vid sidan af min make, som älskar mig mer än någonsin — i skötet af hans anbörig2, hvilka mottagit mig som deras andra b rn. Ni ser, min väg, hura lycklig jag är. Svara mig sna;t och säg 0ss, att äfven ni— ni är Iycklix!) (Han hopviter och kramar ihop papperet, säger sed:n gäckande): Ja, min goda Lia, jag bebor ett prydligt botel! jag är den förste sf markisinnan de la Reyneries lakejer! — en utmärkt heder! Det är hos mig sjelf, i mitt rum jg är betjenad — af en min like, en l:k:j, som jag! — Ja, också jag är mycket lycklig! — (Stiger upp och ändrar ton.) Men, min Gud! hvarifrån har jag fått så mycket tålamod, så mycken undergifvenhet? Redan mer än sex månader, som det så fortfar — och ännu har jag ej uppväckt min slumrande styrka, för att ropa till dem all:: Men denna qvinna, som ni här Omgifver med hyllaing och smicker — — denna qvinna tillhör mig! — Nej! jag tiger — nästan hvarje dig instängd, söker jag i studier slömma min belägenhet. Det är endast då jag! hör marki.innans täckvagn vara på väg från hotellet, som jag fördristar mig att med Pauine utbyta några ord, några blickar. Derefter kommer en främmande, och jag aflägsnar mig senast, samt medför som pris för tystnad — ;n sck och en tår. — O, jag är usel! mycket sell — (Vagnsbuller höres. Han skyndar till stret på högra sidan och öppnar det.) Det r kon! — (Med glädje): Jag får se henne! se wennel — Ahl det är hemligheten af min uniergifvenhet I g (En betjent i fullt livre öppnar deuxbattanerna i fonden. Chevaliern, i hofdrägt; inkomner och ger Pauline, som är klädd på lika TT OO