öll på mina knän — jag tillstod allt för den värdige mannen — och jag hörde från bonom blott mildhetens och förbarmandets ord. Alla lagar bar han kommit för att besöka mig, för itt styrka min tro, som vacklade — i dag ändtigen har jag trott mig nog stark och derföre her jag kallat er, Fabian! Ifrån den dag, då röken de la Reynerie sade er: Jag älskar er, från denna d:g och i kraft af denna bekännelse tillhör hon er. — Död, skulle jag i himmelen varit er trolofvade, lefvande måste jag blifva er maka. Fabian (med hänförelse): Min maka! — Ni! fröken de la Reynerie Fabians maka! — Pauline: Ja, Fabisps, till hvilken kon sagt: Jag älskar dig! — Fabian: Ol det är omjligt. — O, min Gud — det är ju omöjligt! Er man — jag — men betänk då hvar vi äro! — här, — hör ni då icke herr de la Reyneries röst? Ser ni icke er mors vålvad resa sig ur grifien? — Paulin: Min mor! — Fabian: Dessa murar hafva seit er växa upp, ädel, skön och stolt — men de hafva sett Fabian såsom slaf straffad, blödande under gissel. Hvad betyder det att ett hjerta värdigt er klappar i denna barml Depna barm är svart, denna hand, som vetenskap och erfarenhet gjort skicklig och säker — denna hand. helar och räddar — men se då, denna band är svart. — (Med förtviflan.) Fröken de la Reynerie ken icke lå!a sin falla deri. — Bättre vore henne, att öfverlemna sina hvita skuldror att bränmärkas af bödeln. Pauline: Fabian, då du sade mig: Pauline, du måste dö, ty jag älskar dig, då förstod jag dig — och du begriper icke, att min älskare måste vara min make — Fabian: Fabian, såsom er mördare skulle hafva gjort er till helgon och martyr — Fabian, såsom er man, skall förnedra er — Pauline. Man kan döda den qvinna man älskar, — men man kan icke vanhedra henne. — (Lia synes i dörren till höger; vid hennes åsyn söker Pauline att beherrska sin rörelse.) Lia: Herrskarinna, herr abb Landry är här — Pauline: Godt. (Hon aflägsnar Lia med en vink.) Fabian: Abbe Landry? Pauline: Den helige gudsmannen, är i miu bönrum, der han heder för oss båda. — I dag skell jag bli er maka — Fabisn! Allt hvad jag