DEN SVARTE DOKTORN. DRAM I SJU AKTER AF ANICET BOURGEOIS. TREDJE AKTEN. (Ofantliga klippor till venster. Vid första kulissen till höger bildar klippan en grotta, invid hvilken en stenbänk står; vid tredje kulissen på samma sida en annan klippa, i hvilken groft uthuggna trappsteg leda ned till hafvet. Midt på scenen, ungefär vid andra kulissen, är äfven en klippa, i hvilken en bänk tyckes hafva varit uthuggen. Till venster en något upphöjd gångstig, som sträcker sig utefter branten. Från första till fjerde kulissen klippor och sand, och från den femte hafvet.) FÖRSTA SCENEN. DOMINIQUE, JEAN. (Då ridån uppgår, sitter Jean på klippbänken, midt på scenen. Dominique kommer tillbaka från fonden med fiskarnät på ryggen.) Dominique: Hvad gör du der, — du? Jean: Jag hvilar mig; ty, alt söka efter dig här, dertill är vägen nästan svår. Denna lilla hafsbugt är verkligen bra treflig, den är ett rigtigt sjömnansbadkar. Dominique: Ett helfvetes badkar, hvars sidor äro så besatta med klippspetsar, att koloniens skickligaste simmare skulle bli krossad emot dem, om han här blef öfverraskad af den stigande floden. — Till och med den här platsen blir icke länge säker. Tag då dina nät och låt oss fort komma hem. (Dominique och Jean aflägsna sig och försvinna på den gångstig,som slingrar sig utefter klipporna till vensier.) ANDRA SCENEN. FABIAN, PAULINE, (De synas på höjden af klippan till höger.) Pauline (håller en parasollett i handen): Jag, trodde att den här vägen var alldeles öfvergifven. — Hvarför ha vi följt den? Fabian: Emedan det är en ginväg till ert hem. Pauline: Godt. (Ser sig omkring.) Jag har aldrig besökt den här delen af ön. — Hvar äro. vi då? i Fabian: Folket här kommer nästan aldrig till denna däld, som kallas mulattens grotta. — ) En tradition, en folksägen är förknippad med denna benämning. od Pauline: En folksigen? tala om dei för mig, Fabian men låtom oss fortsätta vår väg. (Fabian stiger ned, åtföljd af Pauline, som stödjer sig på han: arm.) Fabian, (som kommit till öppna siranden) :l Hettan är nu som störst — och nyss hörde jag er klaga öfver trötthet efter denna dagens mödor; skulle ni inte vilja hyila er några ögonblick? ) Se Aftonbl. 4 23—24. I