else: Jag har förstått dig, och jag förlåter dig — Fabian, ty äfven jag — jag älskar dig — Fabian: Dö — du, som älskar mig. — O! fader! fader! det är ej din vilja. — O! döda mig — men rädda henne; o Gud, rädda henne! (Han bär Paulire, som fallit i vanmakt, upp på den klippa, hvilken ännu är öfver vågorna, men snart: når hafvet äfven den; Fabian sliter af sig kläderna och synes vilja kämpa med böljorna.) (Slut på Tredje akten.)