Aftonbladet – 15 november 1847, sida 3

gen tidningsredaktionerna, några få läsesällskaper samt corps diplomatique. — Det är redan förut ofta anmärkt att de s. k. konservativa tidningarnas egentliga force består i att ljuga i kapp på de liberala tidningarnas redaktörer. Likväl har detta slags rörelse aldrig bedrifvits med så mycken verksamhet som under denna höst. Sålunda har Minerva i lördags under titeln hotelserna uppdukat några spalter, som skola viss, huru olika förhållandet är vid öppnandet af denna riksdag emot 41840 och 4844, då öfverläggningarnas och öfvertygelsens frihet knappt kunde anses tryggad, då Aftonbladet icke underlät, att med hot om folkrörelser söka injaga skräck hos de klenmodige, när det fann partiets och dess egna intressen det fordrav. Den här uppställda kontrasten mellan förr och nu låer naturligtvis något, men har det lilla felet att sjelfva premissen, nemligen angående det der hotet om folkrörelser, som Aftonbladet nicke underlät, är uppdiktad och tagen ur luften. En sådan premisz behöfdes likväl, för att sätta litet kulör på skildringen, och i sådana fall hafva våra kolleger inga samvetsskrupler för sanningens skull. Eller när har Aftonbladet gjort någon sådan hotelse som nyss nämndes, vare sig 4840 eller 1844? Hvarföre icke draga fram corpus delicti, om det finnes? S9 här en ny lögn af Minerva: Med afseende på en artikel i Dagl. Allehanda yttrar den kloka gumman om de liberala tidningarna: Att undertrycka andras öfvertygelser genom maktspråk, skrik, botelser och våld, det är den enda parlamentariska taktik de förstå., Hvar och en vet imedlertid att ingenting så mycket utgjort föremål för de liberala publicisternes bemödande här i landet, som att föra diskussionen in på skälens och bevisens i stället för maktspråkens, skrikets och hotelsernas område: på hvilketdera partiets sida våldet i allmänhet står, det kan man bäst se äfven af de politiska tilldragelserna i andra länder. Ännu ett tredje: Minerva säger, att den tiden då Aftonbladsutgifvaren genom sitt förlöggareskop för gaturenhållningen i hufvudstaden var beroende af polisen,--, verkligen var en gyllene tid för polismaktens handtlangare. De kunde då tillåta sig hvad som helst, utan att Aftonbladet rörde sig dervid; publiciteten var förstummad. Aftonbladsherren tänkte blott på att stå väl och undvika böter för försummad sopning eller skottniog)-om godtycke och lyx i arresteringar hördes då ej en knäpp ifrån Aftonbladet, fastän någon period aldrig säges derför varit så utmärkt som dennav. Det har långt för detta varit ådagalagdt, att Aftonbladsutgifvaren icke varit förläggare af någon gaturenbållning mer än för sina egne hus, men väl lemna!en borgen för den som var förläggare. Det kan också visas, 4: Att polisen ingalunda var skonsammare emot den personen, som hade detta bestyr, än mot föregående entreprenörer, och 2: att lika många anmärkninsar; Aftonbladetförekommo mot polisen under de år då ifrågavarande borgen räckte, som eljest. Ingen enda har ådagalagt, att någon, som haft giltiga klagomål mot polisen, hvilka varit så styrkte, att de kunnat upptagas af offentligheten, blifvit tillbakavisade. Hela det citerade stycket i Minerva och det omdöme bon bygger derpå är således en väfnad af lögner och vrängda framställningar. Adsgaläggandet häraf hindrar likväl säkert icke den redligex, att å nyo upprepa samma dikter. Hvad är då att göra? Att hindra Minerva juga hädenefter som hittills, kan man svårlisen; men att då och då visa huru hela hennes operationsplan hvilar på kalomnier, skall otvifvelaktigt motverka den beräkning, som nu utgör hennes enda återstående hopp, nemligen uti något af de långt för dett2 vederlagda dikerna slutligen må fastna i publikens föreställng, blott genom deras idkeliga förnyarnde. Såsom pendant till ofvan omförmälda försök på fri han! af Minerva förtjenar äfven nämnas, att Tiden i förra veckan lefvererade en ;erie af 3 eller 4 artiklar under rubriken Tilen försvarar Aftonbladet, hvilka artiklar, unler en antagen viss bygglighet i sjelfva tonen, innehålla i hvartenda stycke, j:!l snsrt sagdt på hvarenda rad vrängda framställningar och slutsatser, med den största humanitet i verllen, grundede på beskyllningar och dikter som id efter annan varit uppdukade af andra finler och afundsmän till Aftonbladet och långt för detta vederlagda. Det är ett nytt bevis på len fullkomliga samvetslöshet och oerhörda ättsinnigbet hvarmed den famöse professor P. rusar åstad med likt och olikt. Slutligen öfvergjuter äfven Söndagsbladet för i går Aftonoladet med en massa af sin vanliga illalukande gyttja af smädelser: Det går så långt, utt citationer göras af förmenta yttranden i Afonbledet, hvsrom 2ldrig ens funnits den aflägsnaste skymt. Få se om icke detta lilla snygga sällskap, om synes hafva en magnetisk dragningskraft ill hvarandra uti en gemens:m : sympatbi för ögnen, till slut slår sig tillsammans i ett bol:g? BESKATTNING PÅ HANDEL OCH RÖRELSE EFTER ANDRA ARTIKELN I BEVILLNINGS-FÖRORDNINGEN. (Forts. från JE 2 (243). GEFLE.