Aftonbladet – 15 november 1847, sida 1

DEN SVARTE DOKTORN. DRAM I SJU AKTER AF ANICET BOURGEOIS. ANDRA AKTEN. (Fabians case (negerhydda) byggd af bambu. Till höger vid första kulissen en vid öppning midt emot åskådarne, som är utgång åt en trädgård; uti denna trädgård är en gräsbänk äfven synlig. I fonden en annan öppning utan dörr, liksom den förra, hvilken leder utåt, och lemnar utsigt åt en vild trakt. Vid andra kulissen till venster en dörr, som leder inåt; i fonden, till höger om utgången, ett litet lågt skåp med två dörrar. Ofvanför detta en yxa, upphängd på en spik. Till venster vid första kulissen och vänd åt åskådarne en hvilsäng, betäckt med en tigerhud, samt några trästolar.) FÖRSTA SCENEN. AURELIA , SEDAN BARBANTANE. Aurelia (kommer in från höger och slår ihop sin parasollet:): Så är jag då ändtligen här! — (utåt öppningen) Nåå, min herre — har ni fastnat i snärjgräset? — Kanske jag skall hjelpa er? — Barbantane (utanför): Nej, sköna grefvinna, nej — jag skall komma — jag kommer — ah! (han kommer in med en liten piska i handen och torkar svetten ur pannan.) Nu är jag är! Aurelia (leende): Ha, ha, ha, ha! (Hon betraktar det inre af hyddan.) Barbantane: Jag beundrar er verkligen, grefvinna! — dessa små fötter, som bloit äro vana vid golfmattan! Aurelia: Medlge att jag med mod har bestått vår utflygt — era klippor, strömmar, branter, ingepting har förmått mig vika ett steg tillbaka — Åh, jag är inte lik min bror, jag. — Apropos, hvart tog ehevaliern vägen? ( ) Se Altonbl. J4 25,