Aftonbladet – 13 november 1847, sida 3

kusin — jag åberopar slägtskapens företrädesrätt — täcktes ni dansa med mig? Pauline (i det hon stiger upp): Chevalier! Aurelia : Men nej! — dröj — du lider. Pauline (lifl:gt): Tyst! — det skulle förskräcka min mor. (Hon försöker att följa chevaliern, men vacklar och uppger ett anskri) Ahl — Sainte Luce: O, himmel! Markisinnan: Min dotter! — 4lla (omgifvande dem med ängslan): Hvad är detta? Pauline (med ena handen för pannan och den andra för bröstet): Eld! — der — och här! Jag qväfves! — jag — jag — dör (Hennes ord bortdö, krafterna svika henre, hon faller i armarne på Sainte Luce, som sätter henne upp.) Barbantane (förskräckt): Farsoten! Alla (med f2sa): Farssten! (Betagne at faså studsa de: hastigt tillbaka, derefter gå de bort åt olika båll. Lia skyndar häftigt ut genom fonden till höger.) Markisinnan (faller på knä invid Pauline): Hjelp! — min dotter dör! — bjelp! — en läkare! — Sainte Luce: En läkare — ja — jag skyndar — en häst, för Guds skull! en häst. (Han störtar häftigt ut.) Aurelia: Mer än en timma åigår för att komma tH staden. Markisinnan (med förtviflan): En timmal! -— (seende alla aflägsna sig) och man öfvergifver oss! — Man skall låta mitt barn döll — Min Gud, min Gud! — hvem skall då komma henne till hjelp? — Lia (-ynes cch pekar på Falyan, som kommer från fon7en): Han! — Markisinnan: Fabian!! Alla: Fabian! Aurelia : Min tant, henzes bjerta slår ej mer! Lia (håller Paulines bönder): Ers råd! hen:es händer äro iskalla! Markisinnan: Min dotter! — (Till Fabian, om hon tillbakastöter): Stanna! Fabian (går emellan markisinnsn och dottren amt fattar, Paulines band): Släpp mg fram, Bin fru — tillåt mig rädda henne i dag; i nio:on kan ni jaga bort mig!! — Få Tableau. (Forts.) SA