— hvad vet jag? Barbantane (misslynt): Ah! Aurelia: Jag kom — jag såg — och jag blef hänryckt, förtjust. Allt, som faller i ögonen, är mig så nytt. Hvilken olikhet emellan Ile Bourbon och Versailles! emellan denna befolkning af alla färger och dessa småofficerare, dessa fjäskande abbeer, som gåfvo min mops konfekt! — Det är måhända icke bättre här — men det är olika, det är ett ombyte — och j:g älskar ombytet! (Hon går tillbaka åt fonden och beser noga de buketter, negrerne hålla.) Barbantane (afsides): Det är lugnande för herr guvernörn! (högt): Och ni, herr chevalier, bur finner ni vårt land? Sainte Luce: He!t, odrägligt hett! Barbantane: För djefvulen i våld! hvarför bar ri då kommit hit? Sainte Luce: Nå, anamma! jag kom väl icke hit af min fria vilja — man har sändt mig hit — (leende) Det blef bekant, att jag sekunderade en fattig fan till äkta man, som öfverraskade mig, åtföljd af en poliskommissarie med sin gevaldiger. Man påstod, att jag illa tilltygade kommissarien och att jag rände min värja tvärs igenom polisbetjentens lekamen. Jag vet inte om det så förhöll sig — det är möjligt; kortligen, kungen fann lämpligt att landsförvisa mig; och ministern, till hvilken jag ver något slägt på qvinnolinien, lät mig gå ombord såsom löjtnant vid flottan, ehuru jag aldrig hade sett hafvet — men i vår familj är man född till amiral. Vi skulle afgå till Bourbon; det var högst angenämt. Min syster var redan här. Jag hade nyligen läst den der Bernadin del! Saint-Pierres helt nya roman; men jag bade ej fästat min uppmärksamhet vid hettan, och Bernardin de Saint-Pierre hade ej i förväg underrättat mig. Och nu, ser ni, skall jag rymma, om jag också skall ssmma min väg, och simma till dess jag hos konungen utverkat att han för min skull förvandlat Ile Bourbon till en bastilj (suckande), om icke en ny kedja — en blomsterboja — hölle mig fången på denna strand. Barbantane (afsides): Fröken de la Reynerie! — det är tydligt. (Högt): Nitänker på giftermål, chevalier! — Det gör äfven jag, och jag hoppas för er få anordna en fest på Reynerie, ämau skönare, än den vi i dag bevista. fruktbar klippa, midt ibland vildar, kannibaler