Aftonbladet – 13 november 1847, sida 1

en båller en ofantlig blomsterbukett. Barban: tanc stiger ur portscbäsen, prydligt högtidsklädd och negrerne, som bära buketterna, ställa sig på hvar sin sida om ingången i fonden.) Barbantane (till de två negrerne): Stå stills der, orörliga med buketten i handen, och våga inte, under n5gon förevänning, att lukta på blommorna. . Aurelia (leende och bärmande hans ta!, hålning och åthörder): Så är herr Barbantai.esnådiga vilja. . Barbantane (närmande sig): Fru grefvinnan de Keradeuc — hvilken lycka! — Herr chevalier de Sainte Luce! (afsides) min rival har förekommit mig. (Till Aurelia) Jag ser ej till herr guvernörn? Aurelia: Min gemål har qvarstannat i residensets hotel; men jag hear låtit inbjuda hans stabsofficerare, och dessa herrar promenera genom trädgården med markisinnan och Pauline, festens droltning. Barbantane (pekar på buketterne): För hvilken jag i min ordning kommer att nedlägga min hyllningsgärd. . ij Sainte Luce (leende): En gärd af ansenlig storlek, min bästa... . Barbantane: Jag önskade friska blommor ... Sainte Luce: Som hon. Barbantane: Ja — och en bukett, stor... Sainte Luce: Som ni. Barbantane: Som min förmögenhet, chevalier! Jag är måhända icke ägare af Trianons yttre prydlighet och smak; men jag äger, misstyck det icke, 800 slafvar, och då en af herr gugernörns lakejer håller min stigbygel, ger jag honom en negerunge i drickspengar. (Han går åt venster.) Sainte Luce: Jag äger intet af den myntsorten. Aurelia (som befinner sig emellan dem): Tala då icke om det der, min bäste herr Barbantane! Lemna förpaktare och prejare den lumpna peiningeberäkningen. Låtom oss hellre tala om er sköna, yppiga födelsebygd, i hvilken jag är högst intagen. Barbantane: Verkligen? Aurelia: Och det oaktadt, då min man blef atnämd till guvernör öfver Ile Bourbon, trodde jag det skulle bli min död. Jag föreställde nig, att jag skulle komma att lefva på en o