Aftonbladet – 11 november 1847, sida 3

i spetsen för en federation i denna anda, hvilken har trupper, och till och med afsändt en styrka för att besätta en angränsande provins, som gör motstånd mot dess makt. Vid sidan af denna civila protest, hafva också general Valencia och en del af arme2n visat misstroende och fiendilighet mot Santa Anna. Häraf visar det sig omöjligt för den sistnämnda, hvilken stämning han än sjelf må hysa, att skrida till stridens biläggande med Amerikanerne, förrän motståndsandan blifvit vida mer böjd och förödmjukad än som skett genom sjelfva förlusten af hufvudstaden. Vi äro nu fullkomligt underrättade on de vilkor, på hvilka hvardera sidan är villg att göra fred. Amerikanerne fordra helt enkelt allt af Mexiko, som ligger norr om 32 latitudsgraden ända till den 42:dra, tillika med Nedre Californien, och inneslutande hela Nya Mexiko, jemte Santa FåÅ. Mexikanerne vägra detta, men erbjuda hela territoriet emellan 37 och 42 graderna: det vill säga hälften af hvad Amerikanerne begära, och hvarvid Mcxilo skulle bibenålla Santa FÅ och Nedre Californien, siväl som Monterey, men lemna Amerikanerne det vigtiga San Frencisco-distriktet, hvilket de så ifrigt etersträfva. Ytterligare, vägra de också att afträda territoriet emellan Rio Bravo och Nucces, hvilket utgjorde krigets första orsw. Sisom denua landstricka i sjelfva verket är af liten vigt, begärde hr Trist uppskof för att inhemta instruktioner derom, då underhsndlingarne atbrötos genom nya krigsoroligheter. Det ligger en viss stor märkvärdighet i Mexikanarnes anbud, bestående i den fullkomligz likstämmigheten emellan dem och det Amerikanska Whigpartiets. egna önskningar, sådana de framställas i hr Websters nyligen hållna tal. Ar Webster tillkännager vissheten om en whigmajoritet i representanternas hus; och han utstakar den ban2, som denna majoritet skall följa. Den består i att skåffa medel för krigets fullföljd till vinnande af vissa vilkor, hvaribland detta samma San Francisco-distrikt, med bugt och hamn, utgör det förnämsta. Whigs vilja icke mera; och de skola, enligt br Webster, komma ati behandla hr Polk nu på samma sätt, som presidenten Madison behandlades af sin tids whigs. Han understöddes i kriget mot England, ända tills Eagland kände sig benäget att ingå på vissa vilkor; men man lät honom veta, att han ej skulle vinna bifall om hen fordrade mera. Och derpå gjorde hr Madison fred: Whigspartiets afsigt tyckes nu vara att billiga Mexikanernes anbud, sism tillräckliga, och att lemna åsido all den tvist, som måste uppstå, om Nya Mexiko, I:kt Texas, förenas med unionen och troligen då skulle bilda en ny räcka af slafstater. Det är föjjaktligen sannolikt, att om Mexikanerne hålla ut, och oförfäradt, äfven efter förlusten af hulvudstaden, fortsätta kriget, under vägran att sluta fred på hårdare vilkor än lemnandet af 37 graden, så skola de, inom några få veckor, finna understöd i sjelfva Amerikanska kongressen, hvilken har att afgöra emellan nya uppoffringar, ut:krifningar och utgifter, eller antagande af Santa Annas fredsförslag. Man bar lagt mycken vigt på det engelska sändebudets mellankomst. Men detta kan säkert ej råda Mexiko att bortgifva hela Californien och Santa FÅ jemte ett land af tio breddsgrader. Imedlertid befinna sig regeringsorganerne i Wasbington i fullt raseri öfver det motstånd, som lägger sig i vägen för deras afsigter. De fordra förstärkningar och stora militäriska ansträngningar; de föreslå att armeen skall underhålla sig genom tagande af fritt qvarter i de Mexikanska byarne, och dymedelst straffa detta egensinniga, folk för dess envisa motstånd. I sjeliva verket äro militäriska förstärkningar och ansträngningar högst nödiga; men ett plundringssystem mot den Mexikanska lar dtmannen måste anses mycket farligt för sjelfva general Scotts ställning; bvarföre han också hittills med stor klokhet förebygt alla sådana excesser.