Aftonbladet – 10 november 1847, sida 4

oSTEHSALT. Detta Salt, som är af så utmärkt nytta för Hästar. Hornboskap och Får, har med största förte! under en längre föjd af år blifvit användt i England, Frankrike och Tyskland, och äfven på selnare tider i Sverige, der man likaledes funnit det mycket fördelaktigt. Såsom bevis härpå må vpämnas det utmärkta loford , som gas detia Salt vid första allmänna Svenska Landtbruksmötet af Stallmästaren Beijer, Landshöfdingen Baron vy Ki:zmer och Kammarherren Baron Raab. (Se de rörande detta möte utgifna Förhandlingarne. sid. 272— 274.) Hushållssällskaperne i Ca!mar och Upsala län hafva ock funnit fördelarne af detta Salt vara så stora, att besagde Hushållssällskaper sew sig föran!å:na, aut för al!mänhetena hålla detia Salt tillhanda och deraf afyttra! betydliga qvartiteter. Stensaltet har framför vanligt salt den stora fördelen, all — när detsamma lägges t. ex. i foderrammet — kreaturen kunna slicka deraf så mycket de behaga, och sedan de upphört att slicka, torkar Saltstenen emellan hvarj gång. Man undgår sålunda besväret alt tidt och ofca i mindra portioner gifva kreaturen salt, och vinner äfven den fördetea, att kicaiuren, allt ef er hvad deras behof kräfyer, kunaa ständigt hafva tillgång på detia för deras belsa och trenad så völgö rande ämne. — Rörande Saltets vigt och värde i och för boskapsskötseln i allmänhet torde dei vara öfverflödigt ait här orda, då deta helt nyligen bifvir fullständigt framställdt i den så allmänt spridda och berömda tidskriften för Landimannaoch Kommunal-Ekonomien af J. Arrhenius (för innzvarande år, tjuguåtton 1e häftet, sid. 194—210). Reqvisitioner å nu till Stockholm inkommet S:ensalt kunna göras på C. G. Åhrberg et Kemp. Kontor, buset Ja 46 vid Skeppsbron.