några gamia mobilier, hvilka nu bålla på att multna der, af stillastående och fruntimmersbrist?, Men, Thorborg, om din bror bibehåller något af sin fordna motvilja för Eva ...n Nimporte — il la dansera par tout! afbröt hon med sin vanliga munterhet; avete capito? Je sais le tondre comme un mouton. Raljeri å part, så hade denna ovilja sin egen orsak: en fördom, hvilken han längesedan afsvurit, emedan han insåg dess obillighet. Nej, hvad bar du eljest att invända? Iatet, bista Thorborg, utom min fiuktan att hon kanske sedermera endast af tvång skall återvända hit. Stackars barn! hon anar ej än, att endast här lefver hon i fullkomligt skygd för de förödmjakelser; hvilka åtfölja hennes falska ställning i -samhället.n En upplysning om det sednare är dock oundviklig någon gång, när det icke kan antagas att hon på detta sätt skall tillbringa hela sin lifstid — och hvad det förra beträffar, är säkert hennes hjerta så fullt af kärlek och tacksamhet för dig, att du skall se henne återkomma af fri vilja och lika förnöjd. Du gör naturligtvis hur du bebagar, men jag tror, som sagdt, det vore henne nyttigt att få se en smula verklighet af det som hennes lågande fantasi målar med alltför retande och höga färger. Oss behandlar bon ju som nästan öfverjordiska väsenden och kysste gång på gång buketten, som jag gaf henne: första aftonen, emecan :blommorna voro från den sköna verid, som hon ej hade sett,, och när Thord, lika benägen att