Aftonbladet – 9 november 1847, sida 2

Sum1836—42. 1843. 1844. 1845. ma. Gernandtska gevär ... 400. — — — 400. Infanteri d:o B. 8. 101. 362. 476. Studsare .. 5 4. 334. 250. 3593. Pistoler .. 41404. 26. 238. 492. 41380. samt åtskilliga andra mindre persedlar, såsom bajonetter, kratsar m. m. Huruvida faktoriet vid 1843 års utgång ägde någon behållning af obesigtigade eller approberade gevär, hafva revisorerne, i anseende till räkenskapernes redan af förra revisorer öfverklagade ofullständighet, icke varit i tillfälle att inhemta. Detta är således produkten af faktoriets nya tioåriga verksamhet, med en sammanlagd tillverkningskostnad af 480,415 rdr 37 sk. 44 rst., oberäknadt räntan på det nedlagda kapitalet 132,276 rdr 25 sk. 7 rst. Detta är äfven utslaget, sådant det hittills visat sig af beräkningen, att vid detta faktori årligen skulle tillverkas 2500 å 3000 gevär (hvilket vid behof kunde ökas till 6000), och till ett pris af 924 rdr 47 sk. 7 rst. (hvilket likväl förmodades kunna nedsättas). Vid betraktande af dessa förhållanden, hafva revisorerne icke kunnat undgå, att såsom sin öfvertygelse antaga den sig sjellmant påträngande tankan, att vid hela denna inrättning något väsendtligt grundfel måtte vara till finnandes. Visserligen förekomma vid sjelfva förvaltningen åtskilliga anmärkningsvärda omständigheter, som, enligt revisorernes tanka, fordra rättelse, såsom t. ex. att aflöningen utgår efter accord per stycke, utan afseende huruvida arbetet vid besigtning blifver godkändt eller kasseradt, samt att arbetet bedrifvits efter en olämplig plan, enär vid det af kongl. krigskollegium uppgifne förhållande, alt faktoriet ägde betydliga behållningar af vissa gevärs delar, fabrikationen det osktadt icke hufvudsakligen inskränkt sig till förfärdigande af de felande deiarne, hvarigenom något helt skulle hafva åstadkommits, utan ändock fortgått att öka sådane delar, som icke ägt några motsvarande 0. s. v.; men revisorerne kunna likväl icke anse dessa omständigheter ensamt tillräckliga att förklara ett så stort missförhållande i det hela. Någon annan, mera omfattande och djupare liggande grund dertill måste således enligt revisorernes tanka finnas, och revisorerne tveka icke att såsom sådan uppgifva det felaktiga i sjelfva grundprincipen, att staten sjelf uppträder såsom industri-idkare. Det ligger redan i sakens egen natur, att ett industrielt företag, endast under ledningen af den enskilda omtankan och under inflytelse af det enskilda intresset, kan med största fördel bedrifvas, och såsom bekräftelse på denna sats, står erfarenheten till hands med ett ganska nära liggande exempel i Husqvarna gevärsfaktori, hvilket, tl kronans belåtenhet och för ett ganska måttligt pris, ordentligen fullgjort sina ketydliga leverancer. Då revisorerne likväl icke vilja bestrida nyttan deraf, att staten sjelf äger en större vapen