LITTERATUR. Tidskriften för Lärare och Uppfostrare, som en tid led afbrott genom femte häftets uteblifvande, har genom förläggarens försorg blifvi fortsatt på det sättet, att emedlertid sjette bäftet utlemnats åt resp. prenumeranter. Detta häfte, till skärskådande hvaraf vi nu öfvergå, efter det utkommit långt före det femte, bar hr Siljeström till redaktör. Det meddelar först ett bref från hr P. E. Svedbom, dat. Stuttgart i Januari 1847, med underrättelse om de Tyska filologernes och skolmännens möle i Jena, hösten 1846, Man läser här om en högst intressant pedagogisk öfverläggning rörande värdet och användandet af de klassiska studierna i elementar-undervisningen. Köchly uppträdde på ena sidan och framför allt Ameis på den andre. Vi skola låta hr Svedbom sjelf tala: . Köchly hör icke till de klassiska studiernas föraktare. Han är sjelf en grundlig kännare af de klassiska språken och deras litteratur, bildad i Göttfr. Hermanns skola. Han förstår således att uppskatta dessa studiers värde, gör det äfven, och visserligen icke ringa. Men han förkastar sättet hvarpå undervisningen vanligen drifves, vill att denna skall upphöra att vara ensidigt filologisk och mera vända sig till litteraturen såsom hufvudsak, samt fordrar såsom första steget till en reform i denna rigtning, att latinets skrifvande och talande i gymnasierna måtte genast afskaffas. Till stöd för denna fordran erinrar han om de historiska förhållanden, under hvilka latinet fordom erhöll en sådan öfvervigt, att dess talande och skrifvande hörde icke blott till den lärda, utan till den allmänna bildningen öfverhufvud, och huru dessa förhållanden i nyare tider väsendtligen förändrats. Latinet var en tid de billades språk, sedan blef det de lärdas, slutligen blott ilologernas, numera är det icke ens delta, enär