Aftonbladet – 8 november 1847, sida 1

hvarföre ni, så vänlig och god mot alla: andra synes blott afvigt stämd emot Elva? Jag ha åtminstone tyckt mig förmärka det alltsedan er hitkomst, utan att rätt kunna fatta orsaken, ty ett ölskligare bårn vid den åldern, eller mer int-lligent, tror jag man har svårt att finna, Det gör mig ledsen, om jag i detta fall så litet kunnat behberrska mig, att jsg väckt el uppmärksamhet och kanske sårat er känsla; nen då ni frågar mig, får j.g uppriktigt medgifva, alt jag ej kan med den stackars flickan. Hon kan ha goda och lyckliga anlag, det känner jag ej, men det gör mig alliid upprorisk och är mig vidrigare, än jag kan säga, att höra er, den renaste bland qvinnor; den öfver allt lågt och ovärdigt upphöjda, hvars namn ej af någon uttalas utan vördnad och beundran, kallas för moder af — en bastard ! Nu är det icke ni sjelf som talar, herr grefven, sade Elisabsth och drog sakta sin arm undan hans — vi menniskor hafva ej någon rätt att på barnen straffa fädernas missgerning.. pKanske var jag alltför öppenhje:tig, svarade Thord — ,oceh inför er vill jag äfven afbedja och söka erkänna min orättvisa — ehuru måhändå anledningen dertill borde snaräst tillvinna mig ert öfverseendep, tillade han saktare. Elisabeth böjde sig ned efter nigra obetydliga blommor, om hvilkas egenskaper hon bör? jade fråga denne Linnei vän och jemnårige lärjunge, samt kom under tiden till en bänk, på hvilken båda nedsåtte sig. . Vi blefvo för en stund sedan afbrutna i ett samtal, som jag gerna vill återtagan, återtog hon, ty jag kan aldrig nog mycket upprepa min tacksamhet för allt hvad ni gjort och uppoffrat under dessa år. Utan er och den hederlige X., som redan under min mans lifstid hade åtagit sig ledningen af hans affirer, hade jag troligen genom Albrechts olyckliga och hastiga död förlorat, om icke allt — åtminstone vida mer än hvad jag nu eger, och som är nog för att betrygga min och undersödja mina tvenne små skyddlingars fragatid — på samma gång