Aftonbladet – 8 november 1847, sida 1

HOLMFRUN) OCKSÅ EN SANNSAGA AF A—. I ea af Skånes bördigaste trakter: Der Sundet: vältar de böljor blå Och bokar susa och vaktlar slå; stojade, en vacker juniqväll — fyra år efter den smärtans dag, från hvilken vi här nedan vända oss — några-glada barn, än tumlande i det. mjuka, af vällukter ångande gräset, än jagande hvarandra i ett litet moln af yrande perlsand, mellan de stolta stammarne af en skuggrik, Yppig och vidsträckt park. Bland den snabyfotade. skaran utmärkte sig isynnerhet en liten nattögd: flicka — hvars by möjligen syntes mörkare än den var, af skuggan från (det präktiga blåsvarta håret, som svallade omkring kinder och hals -— för: djerfva språng och smidiga lätta örelser. Vi skulle vilja likna. henne vid en skimrande: våg, .som uppenbarar sig i lekfullt rots och åter försvinner så iojukt, så harmoniskt försmältande, stt man knappast kan fatta hur en. sådan -söfvergång var möjlig, Nu och då skiljde bon sig från de öfriga, för att vända om och springa i armsrna på ett sorgklådt fruntimmer, hvilket långsamt vandrade fram och åter vid sidan af en allvarsam man, hvars uttrycksfulla ansigte fick en lätt anstrykning af missnöje, hvar gång flickan sålunda närmade Sig. Håll dig beskedligt derborta med de andra barnen, Elva,, säde han slutligen i en litet sträf och otålig ton — du ser att friherrinnan och jag hafva litet att tala med hvarindra.s Men friherrinnan är Elvas mor,, invände varnet med okonstlad trohjertenhet — poch så länge hon ej förbjuder det, kommer jag till. baka. ; Gör nu, mitt-snälla bara, som grefven befaller dig,, förmanade fruntimret milit och kysste hennes panna — du får sedån vara med mig hela aftonen. E Misslynt, men tyst och lydig, ilade barnet genast sin väg. Säg mign, fortfor Elisabeth, då hon var borta, ) Se Det Tjugondetredje Aftonbl. JM A—492, 14—17.