Aftonbladet – 6 november 1847, sida 1

vanligtvis stod obebodt, tedde sig i samma skick för hennes blickar, som denna morgan för ett år tillbaka, då bon införde det sörjande folket till den patriarkaliska afskeds:cenen mellan dem och den faderlige, vördade husbonden. Solstrålarne lekte lika bjert och bekymmerslöst på samma föremål — möblerna, vapnen befunno sig i samma ordning, Och hon väntade nästan att en osynlig hand skulle upplyfta paulunens förlåt och en gån3 lita henne skåda den blida, silfverlockiga gestalten, hvilken då hade hvilat inom dess hägn. Men i hans ställe stod nu Albrechts mörka skepnad, med ryggen vänd mot dörren, som bade ban ej bemärkt bennes ankoms!, lutad öfver det stora skritbo af ock och sysselsatt att vexelvis betrakta, cher snarare granska, ett par blänkande pistoler, bvilkz lågo på det svarta täcket, samt ett annat föremål, som han höll i högra banden. Albrecht!, utropade Elisabeth med ovilkorlig bäfvan och sprang fram — hvad i bimmelens namn ernar du företaga? Det gnistrade till, som hade ban smygt en pistol innanför rocken i detsamma han vände sig om. ,Skipa rättvisa, svarade han med skenbar köld, ehuru de flammande ögonen och det starka muskelspelet visade hvilken oerhörd ansträngning det kostade honom. Kom, Elisabeth! vi hafva mycket att språkas vid om, innan jag torde gå den Högste Domaren i förväg. Ehuru jag icke vet hvad allt detta skall betyda eller hvarpå du syftar, sade Elisabeth med återvunnen fattning, så kan jag med lugnt samvete afbida både din och en högre dom. Akta dig!, utropade Albrecht, fattande hennes arm, som han kramade tills fingrarne efterlemnade blåa märken, akta dig väl att ej blifva öfverbevist om motsatsen Han släppte henne för att efterse om dörrarne voro riktigt stängda, och då han väl hunnit öfvertyga sig derom, tog han åter till ordet: Du ser attjag sökt förekomma ett öfverraskande; ingen kan få se eller höra oss. Hervoni har befallning att hålla alla aflägsnade från dessa rum och att sjelf ej åter infinna sig här förrän om tvenne tim