Aftonbladet – 4 november 1847, sida 3

tande eller protokoll vid med. legala besigtningen å qvarlefvorna efter afl. torparen i Turtorp under Hagby, Erik Ersson, hvilken, efter att hafva bortgått från sitt hem söndagen d. 8 Augusti, återfanns liggande död, som det förmodas af svält, i en hage vid torpet Byttbol, fredags afton d. 43 i samma vecka; förklarade afl. Erik Erssons i Turtorp enka, ensam afhörd, på tillfrågan huruvida hon rätt fattat den nyss uppläste skriften af exp. kronofogden Almqvist: att hon förstod den ganska väl; och på ytterligare fråga, huruvida något deri vore intaget, som icke öfverensstämde med sanna förhållandet, svarades: att alltsammans vore, efter hennes öfvertygelse, sanning, tilläggande under tårar: jag hade mycket att tillägga, men vågar ej, ty de äro så svåra emot mig,. Uppmanad attlemna upplysning om allt hvad som kunde ega sammanhang med hennes afl. mans bedröfliga frånfälle, berättade hon: att bokhållaren Friedtzell på Hagby, hvilken de bedit om hjelp i sin stora nöd, skall, hvad torparen ÅAnders Ersson och hans hustru i Försängen kunna intyga, ka fällt den utlåtelsen, att de icke skulle få ut något till föda vid gården, utan att de förr finge svälta ihjel; att expeditonssekreteraren Lorich jemte bokhållaren Friedtzell infunnit sig hos henne fredagen d. 8 i denna månad, då hon, som först varsnat Friedtzell, af rädsla gömt sig undan, men sedan, framkommen, undergått ett strängt förhör och tillsägelse att återkalla hvad hon för kronofogden Almqvist berättat, samt att hon icke kunde få qvarblifva vid torpet m. m.; hvarpå enkan sade sig ha genmält: att hon icke sogt annat än sanning, och att hon hvarken vid exp. kronofogden Almqvists dervaro haft det ringaste födoämne i huset, utom det bröd och den sill, som hon då framlade, ej heller sedermera före skörden egt det ringaste, hvarmed hon kunnat stilla barnens och sin hunger, än hvad hon tillfälligtvis kunnat förtjena, eller hvad barmhertiga menniskor meddelat dem. Af de öfrige tillkallade personer, förklarade den värmast Turtorp boende torparen Mats Niklas Linde i Tysktorp, på tillfrågan: att han icke hade något emot exp. kronofogden Almqvists rapport att anmärka; att han icke kunde bestämdt säga om Erik Ersson dött af svält;att han sällan arbetat tillsammans med Erik Ersson, men en gång, då de varit sysselsatta att slå en äng under gården, sett honom faila omkull; likväl kunde han icke styrka om det var at mattighet eller annan orsak. Olof Persson i Krogtorp och Claös Claösson i Krogsbol, hvilka närvarit under doktor Sommmelii besigtnipg å Erik Erssons qvarlefvor, sade sig, såsom mer aflägse från Turtorp boende, icke kunna lemna rågra närmare upplysningar rörande afl. Erik Ersson, men för egen del tillkännagaf Claös Clsaösson, att han utfått hvad han förtjenat vid gården och att hos honom icke var uppskrifvet för mer än två tunnor spannmål. Olof Persson yttrade, att han, likasom de fleste torpare, lidit brist före skörden; men att hvad han vid gården förtjenat icke blifvit undanbållet. Bokhållaren Friedtzell på Hagby, tillspord huruvida han hade något emot exp. kronofogden Almqvists rapport alt avmärka, svarade: jag bestrider. På ytterligare fråga, hvarföre Erik Ersson i lifstiden icke uifått den förtjenst, som blifvit horom lotvad, att för s. k. extra arbeten utfå kontant, utan afseende på hvad han för öfrigt kunde vara skyldig, svarades: att han hade utfått densamma med 2 fjordingar sid och 2 rdr res i penningar; bvyeremot enkan påminte, att detta utgjorde betalning för torfbränning på cn ängsodling, men att, för sedermera verkställd dikning af afl. mannen och barnen å samma odling, ingen betalning erhållits. Då det medgafs, att exp. sekreteraren Lorich, till säkerhet för af underbafvande erhållne undsättningslån, genom köpeafhandli. gar satt sig i besittning af deras egendom, så frågades hvarföre i sådant fal! deras till Kongl. Mej:t och kronan längesedan förfalling skulder, med V:del af nämnde lån, ännu vore oliqviderade? hvarpå bokhållaren Friedtzell svarade: att exp. sek:eteraren Lorich derföre icke blifvit kräfd. Fogden Eriksson på Hegby påstod, att enkan vore sjelf till större delen orsaken till husets usla tillstånd, och att hon till lifsuppehälle bade kunnat försälja hö; hvarpå enkan svarade: att bokhålleren Friedziell strängeligen förbjudit henne att sälja hö från torpet, hvilket af Friedtzell lemnades öbestridt. De tillkallade fingo afträda och sockennämnden fann sig icke befogad att, i detta beklagansvärda mål, vidtaga någon ytterligare åtgärd. Af protokollet, som nästa söndag skulle justeras, begärde bokhållaren Friedtzell del. Vid justeringen af detta protokoll apmältes, att till tvenne af nämndens ledamöter ytterligare inberättats: det afl. Erik Ersson något före sin död infunnit sig vid backstugsn Låpgslätt, kallad, der han beklagat sig öfver hunger, och då fått välling jemte litet bröd. Vällingen hade han förtärt och deraf mått illa; men stuckit brödet i fickan, under yttrande, att han icke nändes äta upp detsamma, emedan han icke på mången god dag haft bröd åt sina barn. Mats N. Linde hade, efter sammanträdet d. 10 dennes, yttrat, så att rusthållaren Jan Andersson i Uddnäs kört detsamma: att han icke kunde komma sig före att omtala allt; men blefve han kallad en gåog till, så skulle han lemna skriftligt. Almunge d. 47 Ort. 1847. Rätteligen utdraget, betygar G. Hållenius. Titt. C. N . Nedanstående dag har gårdsfogden I. G. Eriksson på Hagby, efter uppdrag och utfärdad fullmakt, a mm eRnAdedan An Kns UR RR : EA I