Aftonbladet – 4 november 1847, sida 1

Afsky och beuvdran hade afspeglat sig på Thord: ansigte, under det han åhörde Elisabetb. Allt hvad jag kan verka och förmå, skall genast vidtagas, försäkrade han, och jag vore färdig att med uppoffring f. mitt eget Lf köpa ert lugnp. På hans gifna försäkran att med sin egen person ansvara så väl för m-joren, som sl. följder af den uppskjutna arreseringen, 10g vakten slutligen afiräde och Elisabeth vigade åter draga andan. Thord ver alltför grannlaga att vid detta tillfälle visa henna det intryck hennes egenskaper och själsstyrka gjorde på hans bjerts; men han uttryckte med så mycken finhet sin tacksamhet öfver hennes förtroende, och talade så skonsamt om Albrecht, att hennes t:l!gifvenhet växte i sammi mån som hennes högsktning och erkänsla — och hon kunde ej i denna stund värja sig för mången farlig jemnföre!se. Tidigt följande morgon återkom grefven för att af Albrechts egen mun erbålla underrättelse om had som förelupit och deref:er kunna rätta sitt förfarande; men den sistnämndes sinnesförfatining hade icke varit sådan, att hen redigt kunde erinra sig något mer än de personers namn, med hvilka han varit tillsammans. Full af blygsel, förbittring och nedslagenhet, öfverlemnade han allt åt Thords godtfinnande, och denne, som ansåg det bättre att i denna tvetydiga sak eftergifva än tvista med föga annat än skurkar, nödgades ingå på de oförskämdaste fordring.r. Elsabeth hade sina skäl att bedja honom dölja beloppet för Albrecht, som bestämdt förklarat sig både ovillig och oförmögen att för närvarande eller i framtiden gälda mnågon större penningförbindelse af denna beskaffenhet och derför återvände till Öbynäs, utan att rätt veta hur det lyckats att bilägga affären, samt med ovilja och förödmjukelse i sinnet. Tvertemot hvad som bordt blifva förbållandet, växte hos honom hätska, hämdfulla känslor mot Elisabeth, hvilken han blott betraktade som en oupphörlig och lefvande förebråelse, samt önskade att öppet kunna trotsa.