Aftonbladet – 4 november 1847, sida 1

betjeningens begabberi, uppskrämdes hon plötsligen af ett häftigt bultande på porten och en uppfordran i lagens namn att låta upp. AÅnande det värsta, beslöt hon höra det ur första band. Ni misstar er troligen, sade hon med skenbart lusn till den inträdande vakten; — hvem skulle ni kunna söka i detta hus?, Inzen annan än dess egare, msjor Adlerfelsv, svarade anföraren djerft; han har blifvit anklagad för falskt spel och begången våldsamhet, samt måste beqväma sig att i natt sofva på annat ställe.n O, min Gud, öfvergif mig ickel suckade den olyckliga qvinnan för sig sjelf, men yttrade högt: ,Allt hvad jag begär, är en hftimmas uppskof till rättande och upplysning af det missförstånd, som här i något fall rvåste ega rum. Våra order äro för bestämdanr, svarade mannen, och det enda jag vågar medgifva är att vänta i det rum, der majoren befinner sig — för öfrigt är det b!o:t med honom vi hafva att. göra.n Han sofver redan, svarade den djupt kränkta cch förödmjukade Elisabeth. J skolen få se det — och stanna i rummet utanför. Ett ilbud afgick i ögonblicket till grefve! Thord. Ni har alltid visat oss vänskap och intresse,, skref Elisabeth, och jag skall säkert! icke förgäfves vädja till ert ädelmod, då jag: ber er genast hasta till min — till bådas vår räddning Det dröjde ej förrån budet återkom, och nästan samtidigt hörde hon grefven anlända, samt! gick honom till mötes med vacklande steg, förklarande orsaken till sin begäran. I För Guds skull, bistå mig! så slutade hon, noch låt det ej komma till denna ytterlighet. Jag går in på hvarje fordran för att nedtysta saked, om ni blott godhetsfullt täckes försträcka mig den erforderliga summan, ty här saknar jag medel dertill, men eger, då jag kommer hem, mångdubbelt af hvad som kan sättas i frågan : )