Aftonbladet – 3 november 1847, sida 1

mindre än värdiga samqväm, men vänpnerny läto icke så lätt det påräknade bytet halka sig lur händerna, och de egde för många frestelse: i förbundet att icke äfven vara temmeligen viss: om segern. Snart var han åter den förste! deras krets och Elgabetb, som efter denna missråkning ansåg det bättre att förbålla sig passift, egde nu intet annat stöd för sitt Lopp än att sommarens landtliga 1if och det nya band, hvilket då komme att förena de båda mikarna med hvarandra, skulle miäktigaro än hon förmådde göra det utöfva och befästa sin helso:amma verkan. Till hälften skulle hon åtreinstone bedrsga sig häruti, ty Albrecht, som nu mera såg isin hustru ett ogillande om också stumt vittne till sina handlingar, börj:de erfara blott tvång och vantrefaad i den slutna husliga kretsen, hvartill en hemlig längtan efter de retelser han lemnat sällade sig. Besvär rad i Elisabeths närvaro och, så besynnerligt det än må förefalla, på sätt och vis plågad och förargad öfver hennes ädelmod att aldrig förebrå, aldrig ens vidröra hans fel, såg han sg om efter något som kunde förskingra hans onda lynne, och den sluga Annette. hvilken tydlig! märkte att icke allt var som förr mellan hennes unga herrskap, kom honom med förutse: ande och villighet, till möte på han? VEN samt visste att Smicsiigt, ehuru med låtsad un. sträfvighet, inleda: en försoning. Majoren, som så till sägandes blott af brist på andra förströelser återknutit den lättsinniga förbindelsen, fann sig helt oförmodadt nästan beherrskad af den hämndsjuka, listiga flickan, för hvars skull han troligen med. ens hade förgätit sin unga hustru, om hon ej just vid denfa tidpunkt skänkt honom en con, hvilken Händelse ånyo tycktes vilja sluta honom till hennes hjerta. Några korta månader af kärlek och fröjd framlefdes åter på Öbynäs, men vintern var ännu icke halfliden, då begäret hos Albrecht vaknade