Aftonbladet – 2 november 1847, sida 2

blifvit behörigen och utan anmärkning granskade, samt att revisorerne uti deras den 41 Mars 4837 afgifna berättelse förklarat sig anse för sin käraste pligt att vitsorda samtlige ledamöternes i allmänna sundhetskommitten högst förtjenta och ändamålsenliga bemödanden för sjukvårdsanstalterna, äfvensom deras berömvärda nit för utgifternas minskning och besparing, samt till införande och bibehållande af räkenskapsordning. Ifrån ofvannämnde tidpunkt, eller d. 22 Maj 48335 intill nilmänna sundhetskommittåns definitiva upplösning vid 4840 års slut, hade kommitteen oafbrutet fortfarit med sitt förvaltningsbestyr, bestående bufvudsakligen uti uppbörden af de utaf församlingarne uttaxerade medel och liqviderande af kommittåens skulder, i öfverensstämmelse med de deröfver uppgjorde räkenskaper, hvilka sednere, i hvad de omfatta redovisningen ifrån och med den 22 Maj 1835 till och med 41837, jemte skrifvelse den 27 Mars 4838 hade blifvit, till fortsatt granskning, af kommittåen till revisorerne öfverlemnade. En sådan granskning lärer ännu icke hafva blifvit af revisorerna fullbordad, åtminstone har någon berättelse deröfver icke blifvit aflemnad; egande enahanda förhållande rum äfven med de sednare årens räkenskaper till och med 4840. Af allmänna sundhetskommitteens förråd af sjukhuspersedlar, hade allt, hvad som icke under tiden blifvit afyttradt; och hvarför behörig redovisning i räkenskaperna ingått, blifvit efter fullständig inventariiförteckning, vid kommittens upplösning öfverlemnadt till direktionen öfver allmänna fattigkassan, och derefter, vid denna direktions upplösning, statsnämnden, under hvars vård ett icke obetydligt antal af dessa inventarier ännu finnes, bestående likväl hufvudsakligen af sådana, hvilkas realiserande skulle hafva inbragt obetydligt emot deras inköpsvärde, som kunnat bibehållas utan äfventyr att försämras, och som icke varit af någon närvarande användbarhet för fattigvården, hvaremot sådana persedlar, som för sistnämnda behof kunnat begagnas, blifvit, till minskning uti fattigvårdsutgifterna för detta ändamål, tid efter annan, enligt fattigvårdsstyrelsens serskilda anordnipgar, dertili disponerade. Den förhoppning, som uti den insända artikeln blifvit framställd, att ofvannämnde inventarier, hvilka till större delen för 46 år sedan blifvit anskaffade, skulle ännu finnas i behåll, i följd hvaraf en uttaxering skulle kunna undvikas för den bändelse att enahanda förberedande åtgärder vid uppsättande af sjukhusmateriel, som egde rum 4834, skulle blifva af behofvet påkallad, lärer således endast uti en ringare mån blifva uppfylld. Tvifvelaktigt synes det äfven vara, huruvida det varit förmånligt, att under så lång tid, som förflutit sedan behofvet af ett sådant förråd förefanns, bibebålla detsamma såsom ett dödt kapital, som i mer eller mindre mån icke kunde undgå att vara underkastadt försämring, — hvars vård i och för sig sjelf varit förenad med betydande utgifter, och hvars användande varit beroende af alldeles oförutsedda händelser. Af denna åsigt synas äfven församlingens revisorer hafva varit, då de icke haft någon anmärkning att framställa emot den redan år 1835 vidtagna åtgärden att realisera en del af förrådet, för att härigenom befordra en nedsättning uti de i allt fall ganska betydliga summor, som måste å hufvudstadens innevånare uttaxeras. Andra utvägar torde deremot vid möjligen förestående inrättande af sjukhus och de sednares förseende med materiel, erbjuda sig till kostnadernas nedsättande, nemligen derigenom, att provisoriska sjukhusets samt inqvarteringskommissionens äfvensom Kongl. Maj:ts och kronans förråder, så vidt ske kan, samt i afseende å de tvenne sistnämnde förrå: derne, i den mån sådant må kunna medgifvas, tagas i anspråk. FE renarna