Aftonbladet – 1 november 1847, sida 1

mm VARA hvem vet? Kanske kan det ännu bli annorlunda . ... Guds godhet och makt är så stor . . . Tack, du tåliga korsdragerska, som vill skänka lugn och tröst åt mina sista stunder — himlen gifve att dina ord innebure någon sannolikhet! men jag fruktar, jag fruktar att all förhoppning är ute, och prisar den högste som besparat dina föräldrar och min fromma engel — hvars förutseende varningar jag till min eviga ånger så oklokt och sjelfviskt försmådde — att se ditt lidande och allt detta elände. Tacka honom äfven, som tog bort ditt lilla, kära barn, innan det egde förstånd att afsky och förakta sin egen far. Hör Elisabetb, vi äro ju helt allena? På hennes jakande svar återtog han: Nå täl! jag har någonting att anförtro dig, som du på inga vilkor — på inga förstår du — får upptäcka för din man, ty en spelare, så långt kommen som han, håller ingen ting heligt, och kunde till och med beröfva dig den sista resursen för att tillfredsställa sin eländiga passion — ja, ännu mer — han kunde vara ovärdig nog att plundra sin hustru, du känner det vä! milt arma barn, för att slösa på den förlorade varelsen, hvars nåmn jag för salig Engels skull ej kan förmå mig att nämna. — Fall på knä Elisabeth och vik undan mattan... så... tryck nu det hårdaste du Kan på första spiken innanför högra sängfoten... hur går det? Tiljan ger vika, onkel, en lucka har öppnat Sig es DM Godt! Du finner ett skrin derinnanför .:: tror du dig om att kunna upplyfta det? Elisabeth ansträngde alla sina krafter och lyckades. Rigla nu dörren, mitt barn, och flytta lampan närmarel, fortfor gubben. Rätt så! här har du nycklarna. Det är ett tredubbelt lås... vrid varligt omkring, sista gången springer locket upp af sig, sjelf.