Den första följden deraf blef, att man för 20 sedan stiftade ett särskildt embe!sverk, kalladt Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar, Detta embetsverk, som ursprungligen år 1826 endast bestod af fem personer; har småningom ökat sig, så att det t. ex. år 18435 hade 14 och i år, således endast två år derefter, har 24 l1edamöter, d. v. s. något fler än ett af rikets kollegier, Bergs-, och nära nog så många som ett annat: Kommerskollegium, eller en af hofrätterna: den Skånska. Denna förökning har, som man ser, ej heller stått i någon proportion till fångarnas, i synnerhet icke den sista förökningen, så framt icke fångantalet för närvarande är 36,000, men hvilket man bör hoppas icke vara fallet. Nu flytte man sig i tankarna 24 år tillbaka, då tyvärr äfven brott begingos och således fångar funnos, men då dessas vård var uppdragen åt länsstyrelserna och af dem besörjdes utan klagomål öfver någon oerhörd tyngd af denna befattning, som de icke heller nu slippa. Då fanns imedlertid ingen öfverstyrelse för fångvården och följden var, alt denna icke kostade fjerdedelen mot nu. Jag förutser, att man här skall möta mig med beskyllningen, det jag velat anklaga detta embetsverks chefer och hufvudsakligen verkande ledamöter, om icke för egennytta, åtminstone för pligtförsummelse, vårdslöshet eller andra likartade förseelser. Jag svarar härtill, att af den både allmänna och enskilda bekantskap jag äger, särdeles med verkets tvenne förste chefer, h2mtar jag den innerligaste och ful!komligaste öfvertygelse, ej blott om deras upphöjning öfver all skymt af misstanka derför, utan afven om den rena välvilja, de vackra afsigter som ledt deras handlingssätt, och att de gjort det aldrabästa de förstått och mäktat med gällande och utfärdade författningar. Olyckan var, att dessa författningar just satte det beklagansvärda försvarslöshetsoch korrektionssystemet i gång, hvilket är för väl kändt, för allmänt öfverklagadt och ogilledt, att jag här skulle vilja genom dess ytterligare skildrande lägga sten på börda. Det är igenom detta system som ordet korrektionist, hvilket borde betyda en förbättrad brottsling, har blifvit ungefärligen liktydigt med: en ursprunglgt oskyldig menniska, som staten med mycken kostnad och möda uppfostrat till en oförbätterlig bof. Det är också de s. k. korrektionisterne, hvilka af alla, som det heter: stånd och y:kenn, aflemnat största antalet kandidater till brottmålsdomstolarna och fängelserna eller ungefår 20 procent af det hela. KZ (Forts.)