Article Image
att uppväcka hennes mans svartsjuka, hvaruwi hon hkväl endast ville finna ett nytt bevis på bans kärlek, och hvars fordr ngar hon: således i allt sökte efterkomma. Detta blef henne lättare derigenom att Thorborg, som med systerlig oro gifvit akt så väl på broderns växande böjelse, som Albrech:s ovilja deröfver, föreställde den förre nödvändigheten af att både i ena och andra fallet undvika allt uppseende. Aldrig trodde jag väl, min älskade broderx, tillade hon leende, att jag den barnsliga, tanklösa, skulle komma att någonsin uppmana dig till förstånd och varsamhet, men ser du bara: tempora mutantur! Lägg nu vackert cch hyggligt band på dina känslor, både för ditt eget och Elisabeths lugn, ty tro mig, hon får annars hida mycken förargelse af sin krutartade major, ehuru hon älskar den oförnöjdla menniskan upp löfver öronen, Stackars Thord! om du sjelf ej för tv, tre år sedan råkat i eld och låga för gamla fattighus Majas skull, bade du nu kanske varit lika lycklig som Albrecht, ty då hade du långt förr lärt känna Elisabetb; men nu är det Isom det är, och jag tillstår att jag dessutom ej väntade mig denna ombytlighet i dina inklinationer. Det är ej värdt att !ta på någon karl li hela vida verlden, då till och med du är så lostadig.n Men ingen qvinna är lyckligare än du, min legen llla Thorborg,, svarade brodern vänligt, så länge du förmår att skörata öfver allt. Det är sann, fortfor han med en suck, att Elisabeth på mig gjort ett ovanligt intryck, men lingt heldre, än att jag derutaf skall låta beherrska I mig, eller störa hennes — lycka och frid, vill jag neka mig det enda jag önskat och hoppats fi ega, nöjet af hennes sällskap den korta tid det kunde förunnas mig, ty i Maj tillträder jag I sekreterarebefattningen i Wien och återser kanske ej sedan på åratal mitt fådernesland. I Den stackars Thorborg blef vid denna nyhet

30 oktober 1847, sida 3

Thumbnail