hvad som i början, utan all våda för känslorna, tvertom, kunnat åvägabringås eller förändras, har nu mera blifvit objelpligt förloradt eller häfdvunnet och ofta en orsak. till lifstidslånga olyckor. Elisabeth älskade — men misstog sig om rätta sättet att, åtminstone så vidt det sig göra lät, söka befästa Albrechts kärlek och verka genom sin egen; Albrecht älskade — men bängaf sig det oaktadt åt sina nyväckta tycken för fribeten och nöjet. Böjlig och begåfvad med många utmärkta anlag, skolle han måhända i en inskränktare ställning blifvit förträfflig — eller om Elisabeth med mera förtroende till sig sjelf,. från början användt sin förmåge att leda honom till det rätta — men lflig och ombytlig till lynnet, vacklande och obestämd i sin karakter, omfattade han allt, och bibehöll intet. Alltid gynnad af framgång och lycka, egande alla me del att fullfölja sina infall och begär, lät han sig, utan att ens tänka på motståndssbortföras af strömmen — hvarthän ?. det frågade han sällan, men tjusa och tala det kunde han — tala så att han sjelf var öfvertygad om uppriktigheten af sina ord och fastheten af sina löften. Här vilja vi nu göra ett långt uppebåll i vår lilla berättelse och först efter sju års förlopp inbjuda Jäsaren på ett nytt besök vid Öbynäs. (Forts följer.) Z j j tiil