Aftonbladet – 30 oktober 1847, sida 1

faller icke då denna oro och äflan, somfgenomgår mensniskans lif? Hur obetydligt hennes enskilda undangömda öje lagt på den allmänna vågskålen — hur liten hon sj If, så snart, så lätt förvandlad till en hand full stoft! Men ur förgängelsen, ur gruset efter hänsvunna slägten, uppspira dock skördar, som hära sina frukter för kommande tidehvarf, och vid detta vittnesbörd att vi ej förgäfves, ej bloit för oss allena dragit dagens tunga och hettar, utan äfven, hvar en i sin mån, lefvat för ett större, ett sdödligt ändamål — då våga vi åter höja vår blick, då vidgar sig vårt bröst, ty vi känna att vi i den Evige ej ensamt ege Herrskaren, utan äfven Fadren — den vårdande, den allvise. Sådana vora åtminstone Elisabeths tankar der hoa ru stod lutad mot en af balkongens pelare, för all fri.re kunna betrakta det upplyftande skådespelet. Mn bröllopsmorgoa gryr på et hotande sättn, sade bon slutligen till sig sjelf; oskall jag äfven häruti e en Varning, eller en bild af mitt stundande Lf? Barnslighet! tillad2 hon med eit nästan ömkande 1leende, hvem är jag, att Gud skulle begagna sådsna medel.... fIon hann ej fullborda meningen, ty en fräsande blixt genomskar i detsamma hela synkretsen, ögonblickligt åtföljd af ett åskslag, som tycktes skaka det gamla slottet i dess innersta grundvalar. Utan att förlora sansningen, men bländad och bedöfvad, neddignade Elisabesh vid det bon tyckte sig höra ett återbållet rop, och i nästa minut svingade sig en person öfver balustraden samt knäföll vid hennes sida: För himlens skull, hur är det, min fröken ? frågade grefve Hjelmeronas milda, nu lindrigt sväfvande, röst; sär ni skadad ?, ,Visst icke, svarade hon, långsamt resande sig, understödd af hans arm; jag förmådde blott ej motstå lufttryckningen. Men hvarifrån kommer grefven vid denna timma?, Ovädret väckte mig, jag kunde ej sofva och sick ut, emedan jag alltid älskar att njuta af letta storartade fenomen. Händelsevis kom jag att kasta ögonen uppåt balkongen och igen-: kände er lätt vid tljungeldarnes sken, samt såg