Aftonbladet – 30 oktober 1847, sida 1

Sällskapet åtskiljdes tidigt, på amiralens uttryckliga tillsägelse, men Elisabeth var för myc ket upprörd, att kunna sofva bort dessa sista timmar, som återstodo innan hon skulle beträda den nya skiljevägen i sitt lif. När hop visste alt alla de öfriga gått till hvila, kastade hon en shawl öfver puderkappan och gick ut alt sätta sig på balkongen. Alla eller åtminstone de flesta af hennes tansar och känslsr spegla sig säkert så troget och ont i mången läsarinnas bjerta, att vi för henne pj behöfva skildra dem, och der de icke göra iet, skulle de, äfven efier vår beskrifning, förlifva dunkla och oförstådda; således kunna vi båda follen bespara Oss mödan. Allt nog, an satt der ännu en timma efter midnatt, då Thor, hvars majestätiska ankomst länge varit bebådad, med sin dundrande vagn körde upp på fästet. Hjulen börja 1e rulla allt snabbare omkring, gnistorna, Eom vi kalla ljungeldar, at: lyga allt tätare från de aldrig förslitna skenorna, och om här eller der en arm varelse föll för de dödande viggarne, elicer en boning ändes, eller den fattiges åter ödelades af det yrande dammet, som menniskorna benämna hasel, hur kunde väl den väldige guden akta på sådana småsaker, han, som på minuten vill mäta himmelens omkrets? Hvi skulle han neka sig nöjet af de elsprutande molnskockarnas vilda lopp, då han ej hinnes af sorgens klagan aller nödens rop, eller då hans barm är sluten för jordiska känslor? Höga makter, vi veta let väl, kalla dem för öfrigt hvad du vill: poatredda natarkrafter, verldshändelser eller öde, hafva det alla gemensamt att obektymrade om vad de förkrossa — stränga ända intill grymet, gå vägen orubbligt fram till sitt bestämda nål, och när fattar väl menniskan tydligare sin gen vanmakt och ringhet, när påtrugas henne tarkare öfvertygelsen derom, än då — för att ndtligen återkomma från alla hedniska betrakelser -— Skapelsens Herre värdigas tala sitt örnimbara, högtidliga språk till hennes själ? )m någon gång den kalle vise, kan böjas och väfva dervid, hur mycket djupare skall det icke nyverka på ett känsligt sinne? Hur svag före