Aftonbladet – 30 oktober 1847, sida 1

HOLMFRUN) OCKSÅ EN SANNSAGA AF A—. Länge hade hon redan hbängifvit sig åt desse känslor, då bon fick höra sig tilltalas af den nyss anlända Thorborgs glädtiga stämma. Mäktiga felb — så lydde den — ,upplåt portarne till ditt förtrollade palats! En svag dödlig längtar att för dina fötter få nedlägga sin hyllning och beundran., De öd:sjaka orden voro knappt uttalade, förrän vännerna hade omfamnat hvarandra. Himlen vare evinnerligen prisad,, utlät sig Thorborg, efier att några ögonblick hafva uppmärksamt betraktat Elisabeth, du liknar hvarken ett benrangel eller en mumie, som man påstår att förälskade vanligtvis göra, utan sannfärdeligen nu som förr en kristen menniska med kött och blod, som det kan vara mödan värdt för en stackars bruadsäta att kläda ut till ailmänhetens uppbyggelse och gamman. Låit mig nu genast se, hvarmed vi skola pynta dig : morgon. Oakel Jan Henrik — medgif mig :i förbigående att de der namnen ljuda bra klassiska — bar ju införskrifvit hela herrligheter från Paris?) De båda flickorna åtföljdes till det rum, dei bruddrägten och morgongåfvan voro att beskåda Ganska utsökt,, sade Thorborg, sedan hor slutat sin pröfvande granskning, verkligen smak. fallt; jag har ej mer än ett enda fel deremot men också ett, som är både stort och ohjelpligt. Hvilket då?, frågade Elisabeth, förvånad och nyfiken. 3 Det, att jag, dygderika och högvälborna jungfru Elisabeth — nej, hvad säger jag — Thor borg Hjelmerona, icke är den till samma äre. titlar berättigade Elisabeth Gyllenbrand. AT jag — synes jag då verkligen så afundsvärdt lycklig? Nå se, det kallar jag att fråga riktigt med förstånd! Man är ung, rik och vacker, mar får en man, som, jemte alla de der uppräknade egenskaperna, tillika råkar att vara der ) SeDet TjugondetredjeAftonbl. J4 A—10,