Aftonbladet – 29 oktober 1847, sida 3

icke särskildt Stockholms och de öfriga städernas poliskamra:s behandlade bro:tmal och specificera ej brottmålen inom länen, utan upptaga dem under tvenne hufvudtitlar: brott mot person, och brott mot äganderätt. De förra omfatta en mängd små förseelser, t. ex. slagsmål, smädeord m. m., hvarigenom deras an:al blir ganska betydligt, och ger således ingen ledning till kunskapen om de verkliga brotten. Endast för 4834 upptagas de särskiidt, och detta visar följande förhållande : 395 brottmål, således beiydligt mindre än år 41819, af öfverstå:bållareembetet i Stockbolm hänvista till stadsoch landsdomstolar. Deribland: sedelförialskving 3, förfalskning af orlofssedlar, skuldsediar och andra handlingar 27, försök till mordbrand 4, mord och dråp 5, hindrade sjetfmora 6, förgöring genom gift 4, rån 2, stölder 205 och snatterier 225. Samma berättelse upptager imedertid bland förbryteber, afgjorda vid underrätterna i Stockholm: morabrand 2, mord och dråp 4, barnamord 4, edsoresbrott 3, förfalskningsbrett 26, stölder och snatterier 343. — För 48:3 finnes en spcerfika:ion på gröfre brottmål, bvari upptegas för Stockholms stad: för:alskningar af pass, prestbetyg och handlingar 34, rån 2, husjufnader, nidingsstölder och stölder mes inb:olut 82, ndra stölder 289, snatterier 132. Berättelserna för 1844—4844 utvisa följande antal personer, vid underratierna i Stockbolm s-kfillda för brott mot äganderätten : 1841: 709. 41842: 889. 1843: 697. 41844: 5316. Häraf vill då synas, som om brottens antal i bufvudstaden på 50 år föga eller iniet tillväxt, åtminstone ej tillväxt öfver proportionen af folkmängden. Det är likväl just på denna ofantliga tillväxt man allmänt trott. Berättelsen för år 18534 skuile, såsom man ser, bevisa en förminskning, likasom det ofvan sagda om fångantalet. Detta torde likväl icke lå antagas som säkert. Tvenne sednare förteckningar, sffittade efter upgefär samma system, som det ofvan citerade, visa nemligen följande förhållsnde: 1838. 1839. Förfalskningsbrott . . 532. 7. Mord och mordförsök 2. 2. Barnamord . . . vv 1 2 Drbpis 2 rn RAR Stölder: 50.25.2667. 5773. Snatterier . . . . 3582. 305. Sjelfmord ss 4:74 50020. 120; Detta synses åter röja en förökning, hvilken står i ingen proportion mot uppgiften för år 1834, eller för år 4845. Det ar således ej mijugt att komma till någon arithmeti-k visshet, emedan här, såsom forut vid mer än ett tillfälle blifvit anmärkt, obka formularer begagnats; men af slit detta anförda ken dock med temlig visshet dex slwföljd dregas, att brottens tillväxt åtminstone icke ör så stor, som man vanligen föreställer sig, och att den torde temligen qv2drera med folkmingdaens tillväxt, troligen ej öfverstiga den. Hörvid kan jag ej underlata att fästa lisarens uppmärksamhet på förhåtlandet med tyllerimålen. Såsom man ser, tvåoch tredubblades de i en bast, icke till följd af den öksde aryckenskapen, utan till följd af förlatrningen derom. De tyckas äfven i sednare tider hafva nanskats, emedop, i trois af den ännu gällande tylleristadgan, dessa möål i bufvudstaaen eidast varit år 1858: 622. 4859: 654. 4844 : 617. 4842: 594.; 4843: 870. Sedeförderfvet tyckes således ifven i detta fall icke vara så siort som manv befarat ; men jag beder, att man måtte ihsgkommsa det nyss sagda om fyilerimålens ökade anial, när wi komma att längre fram behandia denna fråga särskildt. Hvadan kommer då den oerhörda stegringen i kostvaden för fångarnas underbåll? Kanske tror man af deras menskligare bebandling nu mot fordom, emedan de för 30 år sedan voro lemnede till pris för hunger, köld och all slags elak medfari? Alldeles icke. De voro då, jag säger icke lika väl behandlade som nu, ty det närvarande känner jag j tullräckbgt, men åtmisstone så väl som deras belögenhet rimligtvis kunde påkalla. Jag vet ej fångkostnaden år 1820, men 48235 var den 475,094 rdr, hvartill vidare kommer fångkostn-den på krigskoliegii stat, då bela beloppet torde bli rärmare 200;0C0 rdr. Tager man pu ett medeltal emelian denna summa och 70,000 rår, som den var 41813, så får man omkr.ng 430,000 rdr. Fångvårdskostnaden torde således icke heller nu vera särdeles bögre, i fall nemligen den verkliga brotisligheten icke är betydligt större, åtminstone icke högre än i proportion mot folkmängdens tillväxt. Men vi skola snart erfara de verkliga orsakerna. Imedlertid ker jag läsaren hafva i minnet, att den sednare kostnadssumman jag anfört var för år 4825. (Forts. töljer.) —2 2 (Insändt.) Från en aflägsen ö i Bohus läns skärgård, på hvars alstripvgstorftiga klippgrund för .det mesta torftiga BS.kara arch dorac familior hafva sina hostäder. ut