Aftonbladet – 28 oktober 1847, sida 3

Hör på, engel, tog gubben hastigt till ordet, nästan förskräckt öfv:r den nya tanke, som föll honom in; det måtte väl aldrig kunna hända att han går och förälskar sig i Thorborg? Det säger jag, att sådant skulle blifva mig en svrg i dubbelt hänseende, ty jag fruktar att jag derefter aldrig mer skulle kunna tåla den söta flickan.n Nej, bevars! han utmärker henne ej på något sätte, försäkrade amiralskan; förr skulle jag då kunna misstänka att hon sjelf ... pVisst inte, min engel; med henne sjelf har det. ingen fara. Hon pratar och skrattar för mycket, alt någon känsla skulle finna fast ankargrund på så rörlig botten.n Det år; som Elisabeth skulle tillbringa hos sina svenska anförvandter, var redan förflutet, och tiden för henne således inne att återvända till Finland; men på deras enträgna begäran hade hon samtyckt att qvarstadna öfver vintern, såvida föräldrarne utan mis-nöje skulle tillåta det, och man hade beslutat åtfölja Thorborg till Stockholm för att ders ädes invänta det afgörande svaret, hvilket äfven anlände, men innebållande en lika bedröflig, som oväntad tidning om friherrinnan Gyllenbrands, efter en kort och häftig sjukdom, timade död. För dig, mitt älskade barn, skref baronen till sin dotter, sär det en ovärderlig lycka och tröst i denna vår djupa bedröfvelse, att hafva funnit en annan mor uti min högt ärade, kära fru svägerska, hvars dig hedrande anbud jag tills vidare med synnerlig tillfredsställelse bifaller, anmodande dig att framgent och uti allo söka vara dina vördade anhöriga till lydnad och nöjes, såsom du städse varit oss dina föräldrar, visande dymedelst så väl din egen, som min. tacknämlighet för deras kärliga bemötande, hvärs fortfarande bestånd. skäll, näst Guds ords välgerningar, för visso mägtigast lindra vår svåra sorg och min bitterliga saknad, icke alle