Aftonbladet – 28 oktober 1847, sida 3

na efter den saligen afsomnade, utan ock efter dig, min enda, kärälskeliga dotter, hvars återkomst jag ej må tilltro mig att bestämma, förr(än jag kan säga huruledes här för framtiden kan blifva rangeradt; befallande dig för öfrigt uti den Allrahögstes hand och beskärnmm, etc. Detta nya slag pröfvade hårdt Elisabeths ståndaktighet; men hon lyckades dock att äfven denna gång stänga det mesta af sorgen inom silt eget hjerta. Hvartill tjenar det väl, goda tants, svarade hon sin moster, när denna förvånade sig öfver hennes lugn och tystnad, matt vi nediynga andra, som kunna bafva nog af sin egen smärta, med utbrott af den vi sjeliva känna? Jag bar aldrig kunnat fatta den tröst, som ligger ien onyttig klagan, och tror att i den mån vi söka undvika göra lifvet sorgligt eller bittert för dem, som omgifva oss, kunna vi äfven, för vår enskilda del, hoppas att finna fred eller bugsvalelse, ty lugnet smittar liksom andra känslor. Jag finner att du bar rätt, mitt barnn, sade amiralskan; ty då jag ser dig så stilla och undergifven, blygs jag att icke äfven vara det, och sålunda vänjer man sig småningom att undertrycka smärtan. (Forts.) AA I — Det är dock en sanning, att Parisär verldens hufvudstad. Se här ett nytt bevis derpå! Der har på den sednaste tiden uppstått en egen tidning, Haremp, för giftaslystna, alltså för ett stort, ofantligt rublicum, mest af det täcka könet. Herrar och damer framsucka der sina kärleksbegär och penningÖnskningar, och det med den stora nationen hela öppenhet. Till hvilken obetydlighet försjunka icke, vid en jemförelse härmed, de anspråkslösa giftermålsannonserna i Stockholms Dagblad; der en man i sina bästa år och af ett angenämt yttre, endast af brist på bekantskaper, på detta sätt och under löfte om den strängaste tystlåtenhet söker sig en vacker, ung, dygdig och trogen följeslagerska genom lifvet, hvilken icke behöfver hafva större. förmögenhet än lumppa 420-50 tusen rdr!