Aftonbladet – 26 oktober 1847, sida 2

ch eftersökt, och tillika att man glömde eller örlät hans lättsinne och flygtighet, samt hans motiverade tillgänglighet för alla intryck, vare ig goda eller onda. Vi kunde visserligen gå ängre i vår karakteristik, men föredraga att åta gerningarna talan. Välkommen, välkommen, min son,, sade len hjertlige amiralen; det är första gången vi hafva att glädja oss af din närvaro vid vår illa tÅkonselj. Se bara också hur tant bullat upp med saffransmånar, vinkringlor, pepparnötter, äggskålar och Gud må veta allt hvad kramsot heter. Tack, raraste min tante, kronan för alla både astrar och mostrar, sade Albrecht glädtigt. Får jag nu dertill mottaga koppen, ur min ulda kusins sköna hand, hvars vård jag kanke i första rummet bar att tacka för mitt snara tillfrisknande, så kan ej en kostligare spis eller mera lifgifvande dryck existera på hela jordens vida ring.n . Också hoppas jag det skall bekomma dig väl, inföll amiralskan, och vill du belöna Elisabeihs — simt jag är egenkär nog att äfven tillögga mina, omsorger, så låt se att du gör heder åt anrättningen. Albrecht menade att han palltid varit en stor shevallensfändrick och dessutom en riktig vielfras i fråga om sådana läckerheter som dem han här öfverskådade, samt visste för öfrigt att genom silt glada, trefliga sällskap, sprida nöje och helåtenhet omkring sig — icke allenast denna första gemensamma afton, utan allt framgent, stigande sålunda dag från dag i sin om gifnings ynnest.