Aftonbladet – 25 oktober 1847, sida 2

och på en af nSöderhafvets öar såg man några sorglösa infödingar slumra i skuggan af orange-. och pisangträd. Afrikan skilde sig från de anIra derigenom, att man i en skickligt anbrinsad ocu utmärkt lyckad panorama fick skåda on hel slafmarknad, från hvars gräsliga sanning vi nu vilja vända oss, för att åter uppsöka våra gamla bekantar. . Detta är i sanning förtjusanden, sade Elisabetb, och min onkel är troligen den ende som kan framvisa något dylikt.o Gubben njöt af Elisabeths beundran och var outtröttlig i att förklara och göra henne uppmMmärksam på allt. . I morgon skola vi begifva oss till österlandetr, fortsatte har, och sedermera till våra svarta och polynesiska bröder, ty hvart och ett af tornen innefattar sin egen ,verldsde; men på det att du äfven må få se en vacker utsigt — in natura, förstås — uti den som vi sjelfva bebygga och bebo, så följ mig nu upp till gallerist, som omgifver lanterninen. Nå! hvad tyckes dig? Jag tror det icke skäras för sig här uppo beller? och sundet der borta med sina holmar Och skör kan täfla med mången utländsk vy, of rescbeskrifvare, stundom oförskyldt nog, upphöjd och beprisad. Det är vår sockenky,ke, kvars hvitmenade murar du seri uthuggningen till venster om den der klara, lugna viken, och taket på prestgårdsbyggnaden synes äfven mellan småskogen. De der stora herrgårdarna rundt omkring räkna vi alla till våra grannskaper, ehuru afståndet är så betydligt. Vänd dig nu hitåt — der längst bort är fyrbåken, som ni tyckte er varsna sista natten vid er ankomst från Stockholm, och har du riktigt goda ögon, kan du här se spetsen aj Catharina kyrktorn; hvarcm ej, skail du en annan gång genom kikarn få upptäcka detta Joch mera tilll Räkna nu bur många seglare vi redan hafva inom skotthåll, en, två, tro ...