det praktfulla bordsilfret och den kostbara post. indiska servicen — allt vittnade om solidic och rikedom, liksom den utsökta anrättninger om en förfinad smak. Ef:er måltiden ledsagades Wendela och Elisabeth till slottets tredje våning, der en ling korridor förde till en mängd af prydliga gästrum, bland hvilka trenne inom hvarann belägna med utsigt åt stora farleden, voro för dem utsedda samt bestämda att äfven efter friherrinnans afresa förtfarande bebos af Elisabeth. Det yttre, ett temligen stort förmak i hvitt cch guld, var möbleradt i österländsk smak med mjuka, yppiga madrasser, öfverdragna af ljusblå moiren, hvilka smidigt böjde sig efter de i halfrundel gående väggarna. Lätta, hvita gardiner med gyllne fransar sväfvade som en guldkantad sky. i de hvällda fönstren och kronglasens prismatiska strålar återstudsade från höga trymåer, framför hvilka, på bord af Carrara-marmor, de skönaste blommor doftade ur snäckor af kristall, hvilande på små platåer af ciseleradt silfver. Härifrån inträdde man i det med brokiga arabesker målade kabineltet, hvars af sandelträ skulpterade möbler voro klädda med gult och gredelint chinesiskt siden. Från taket nedhängde på så fina snören, att den fritt tycktes sväfva öfver de inträdandes hufvuden, en glänsande silfverfasan, från hvars utbredda skimrande vingar ett magiskt ljus strömmade genom det lilla rummet. Sängkammaren var helt och hållet draperad med grön damast, mellan hvars rika veck dagern inföll genom tvenne fönster i form af stora mångspetsiga stjernor, hvilka vid mörkets inbrott kunde förvandlas till lampor, spridande ett moderat och behagligt sken öfver det smakfulla sofrummet, med sina hvita sammetsmöbler och silfverfransade sängomhängen. Tvenne lönndörrar ledde härifrån, den ena till toiletten, den andra till kammarjungfruns rum, och ända till det yttersta var allting sörjdt för de kära gästernas beqvämlighet. Turkiska mattor betäckte dessa och nästan alla golf i den vidsträckta boningen, om hvars praktvåning, man torde kunna göra sig någon föreställning efter den lilla skildring, vi