Aftonbladet – 25 oktober 1847, sida 1

HOLMFRUN.) OCKSÅ EN SANNSAGA AF A—. Friherrinnan och hennes dotter moattogo flerfalldiga bjudningar under deras, några dagars ytterligare vistande i Stockholm, hv.lka. dock alla — med undantag af de närmaste slägtingarnas — afslogos, emedan tiden för de båda systrarnas sammanvaro i alla fall blef ganska kort, och en vacker morgon gick man ombord på amiralens speljakt, för att anträda färden till det sex mil österut belägna OÖbynäs. Raska nu på, mina gossar,, sade amiral.kan, ty hans nåd går allt orolig der hemma och väntar ossl Men vinden började småningom ändra sig, och middagstiden bade man den, ehuru lindrig, stick i stäfv. Aftonen öfverraskade således våra resande ute på öppna sjön, men detta beredde blott Elisabeth en större njutning, och hon lemnade gerna den lilla eleganta salongen för att inandas den friska sjöluften och beundra det klara, herrliga månskenet, som flöt i breda strömmar af gyllne ljus öfver den vidsträckt3, glittrande valtenytan. Hvar jakten under sin framfart genomskar något af dessa lysande bälten, dansade millioner perlor af guld och silfver från de breda, skifvade årbladen, och Elisabeth tänkte dervid på alla de sagor hon hört om hafsfruns oerhörda rikedom, under det hon med välbehag lyssnade till bränningarnas aflägsna brus och årornas taktmessiga slag. Ni kan visst någon sjömansvisa?, frågade hon roddarne, det vore roligt att få höra er sjunga. Med förlof, den lilla diskretionen kan genast stå till tjenst, om nådig fröken befaller, svarade styrmannen belefvadt och lyftad2 på sin blanklädershatt. Ge mej nu se, goxsar, jag tror vi knäppa till med amiralens lifstycke?s Efter vederbörliga harskningar, samt en och annan konstmessig löpning af yngste matrosen, uppstämdes, med starka och temligen öfvade röster, följande ord på en rask och liflig melodi: Genom fradgande svall, öfver blånande djup Skjuter seglarn i skummande fart. ) Se A, B. J4 5 (246).