Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 1

HOLMFRUN. OCKSÅ EN SANNSAGA AF A—. ETT ORD FÖRUT. Den, som kan tycka sig hågad att taga närmare kunska om efterföljande blad, må ej vänta sig att deruti finna någre fullindade karaktersteckningar, någon invecklad intrig, eller några ovanligt intressanta och öfverraskande händelser; han skulle då finna sig bedragen. Hvad som här förekommer eger egentligen inger annan förtjenst, än att en gång hafva existerat i verkligheten och återgifves utan anspråk, blott med da obetydliga förändringar af tid och rum, m. m., som för vissa förhållandens skull hafva påkallats. Lingt ut i Stockholms vackra, l2ende skärgård, och nigot afsides från den vanliga farleden, ligger en liten vänlig ö, som kustboerna i fordna tider kallade W:karholmen, i anseende till dess många små utskjutande uddar. Lågstammiga, men desto frodigare ekar bredde skuggan från sina uråldriga och dunkla kronor öfver den bördiga, af blommor i tusental skiftande marken, och hafvet, som ej serdeles långt derifrån i vredesmod bröt sina skummande böljor mot några nakna, trotsiga klippor, tycktes deremot med öm skonsamhet vagga den lilla glada ön som ett älsklingsbarn i sitt sköte, och endast tillåta sina lättaste vågor att lekande jaga hvarandra på vikarnas yta. En seglare, som i medlet af förra århundradet händelsevis kom i sigte af denna täcka Hesperid,, kunde på östra sidan af densamma, med tillbjelp af en god kikare, upptäcka det, efter gammallids sed bygda, höga, spetsiga taket till en eljest ganska låg och oansenlig boning, omgifven af en temligen vidsträckt och utmärkt väl vårdad trädgård, hvarifrån finkrusade, med glittrande sjösand betäckta gångar ledde ned till stranden, der, invid en lätt, med fint gallerverk omgifven brygga, en grönmålad julle af smidig form, med hvita relingar och säten, låg förtöjd vid sin blanka kedja, och hvarest mjuka soffor af torf eller mossa svällde i sjelfbildade löfsalar, inbjudande vandraren till en sval och angenäm hvila. Vi sade vandraren, men på denna obemärkta punkt af jordklotet trampades icke många fjät af någon annan än öns