Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 1

borde uteslutande sysselsätta och upptaga dem, och hvilkas mer eller mindre djupa intryex ofta bafva det mest afgöran2e inflytande på en menniskas framt.d — be-löto att hon med modern skulle tillbringa denna tid på ett aflägset l:ndtställe, jemte den vördige själasörjare, åt hvilken hennes beredelsen var arförtrodd. Hör, rästan helt och hållet afskiljd från allt yttr: lif, blef denna också icke blott några spridda timmars stympade, och för det med ungdomlig if:er efter kunsk:p törstande sinnet, merendels otillfreds-ä ande s. k. läsn ng, ntan den gudomliga lärans eviga saniingar blefvo henno bibringade genom alldagliga, undervisande och ianehillsr ka, men aldrig tröttande samtal och exempel, på ett sält, som icke allenast mägtigt inverkade på hennes känsla och sjil, uten äfven till en sä!lsynt grad utvecklade hennes af naturen ljusa förstånd och skarpa omdömesförmåga, på samma gårg det ingaf henne den enda, lefvande tron, om hvilken Skrif en tatar, och hvilker, er gång rotfåstad, hvarken af tid eller vexlande öden någonsin kan rubbas. Den medfödda hårdbeten i hennes lynne förbyttes till fasthet och sinnesstyrka, den, vid blott sexton års ålder, allt för bestämda och något spotska tonen, som hon förut nästan bemödat sig om att antaga, till ett sätt att med undseende och aktning för andras meningar uttrycka sin egen, kort och tydligt, med lugn och allvar. Den unga flickan förvärfvade sig härigenom anseende och aktning af mången, flerdubbelt rikare än hon på år och erfarenhet, och alla talade snart om den lika fördelaktiga som ovanliga utbildning hennes förstånd hade ernått under den tid hon tillbragt i landtlig ensamhet och hvarifrån hon ej återvinde förr än till sjelfva konfirmationsdagen. Hon begick don heliga ceremonien tillsammans med sina föräldrar, men äfven andra deltogo deruti, och bland dessa befunno sig de män, hvilka, till följe af ordres om en ny förstärkning under det pågående kriget, stodo färdiga att lemna sina fäders bygd, för att på fremmande jord strida för fosterlandets ära. Axel Pablendorff hörde till deras antal. Elisabeths föräldrar ledo vid denna syn, ty de befarade att den smärtsamt och störande skulle gripa deras barn, vid et tillfälle, då hon endast borde känna sig lifvad och genomträngd af öfversinnliga föremål; men de bedrogo sig; hennes andakt blef tvärtom mera djup och innerlig