nåd fällknif i sin hand, och innan någon kunde hinna förekomma det, skar utaf repet och tog kroppen i sina armar. Det var Biueskin. Hans bistånd kom likväl för sent. Wilds pistol skickade i ögonblicket en kula genom hans bjert2, och på samma gång genombiårsdes Sheppards ännu ej andelösa kropp af en mängd kulor från gardisternes skjutgevär. Blueskin hade dock ej ensam trängt sig igenom gardi ternes leder. Tusende ifriga medbjelpare följde efter i hans spår. De bemäktigade sig Jacks blodiga kropp, som langades ifrån ena handen till den andra öfver tusentals bufvuden, ända tills den var långt skild från det olycksaliga trädet. Nu upphäfdes de fruktansvärdaste rop af harm och förbittring, de vildaste tjutningar. Ett ursinnigt anfall skedde mot Jonathan, som försvarade sig som ett lejon, men blef illa sårad och skulle ofelbart omkommit, om ej gardisterne skyndat till hans hjelp. De nödgades likväl begagna både sablar och eldgevär för att rycka honom ur pöbelns händer — och sålunda blef han slutligen frälsad — frälsad för ati sju månader sednare, med all möjlig smälek, — hängas i samma galge, dit ban ledssgat sitt offer. Jack Shepparås kropp blef imedlertid bortförd af den fruktansvärda skara, som, likt oceanens vågor, höjde och sänkte sig, tills den nalkades Edgeware-vägens slut. Här stod en vagn, med tjenare i dyrbara livreer. I den öppna vagnsdörrn syntes en rikt klädd yngling med mask för ansigtet, och upp-! muntrade pöbeln med ord och åthäfvor. Slut